Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelfva fru Alin då blef synlig uppe i Göthgatsbacken, just
som han med sina väktare tätt i hälarne vek af uppåt
Hornsgatan. Troligen hade hon kännt igen både Willner
och hans följeslagare, och målaren beslöt derföre, straxt vid
sin ankomst, att i bref till Anna helt öppet omtala det
missöde, som i dag träffat honom.
Han gick ännu och Öfvervägde detta, då man
uppnådde vandringens mål.
Med beklämdt hjerta steg han här in genom den smala
dörr, som till venster i portgången öppnades och åter väl
tillstängdes, så snart den bysatte hunnit derinom. Två
trappor upp fick denne sig anvisadt ett rum, der han nu
skulle logera, och till ej ringa förvåning möttes han här af
ett högt skallande »välkommen!»
Detta utrop befanns komma från den välbekante Haller,
f. d. chorsångaren, hvilken redan ett par dagar varit
inqvarterad på stället.
Målaren kände sig vid detta återseende dock allt annat
än glad; det var honom tvärtom högst motbjudande att så
här opåräknadt få den framfusige rumlaren till kammarkamrat.
Hans nedslagna lynne blef ännu mer förstämdt, då han i
samma ögonblick observerade jerngallren för fönstren —
detta talande bevis på, att han nu befann sig i ett fängelse —
och han svarade chorsångaren derföre helt torrt:
»Jag skulle hellre höra, att du önskade mig farväl!»
»Inga sura miner!» ropade Haller, som med sina
lifliga ögon och röda kinder såg rätt jovialisk ut. »Här får
jag presentera dina blifvande kamrater: grosshandlare Alrich
— en hedersman, som endast har andra att tacka för det
här qvarteret — och herr Habenicht — en toujour karl,
som med tiden får ärfva så mycket, att han kan köpa hela
sjuttiofyran.»
Den förre af de föreställda personerna var en liten
gråhårig man med fårad panna och djupt liggande ögon.
Han satt lutad mot väggen och höll en viol på sina knän,
såg mycket sorgbunden ut och var sålunda en fullkomlig
motsats till Habenicht, hvilken, stor och stark till vexten,
hade den mest ogenerade och sjelfbelåtna mine i verlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
