Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De sednare orden åtföljdes af en blick, som hade ett
för Landaler föga smickrande uttryck.
»Hederliga eller icke hederliga», svarade Landaler, »så
ville jag slå vad, att du inte skulle kunna ingå några
närmare förbindelser med personer af sjelfva arbetsklassen.»
»Men jag säger dig det, att om jag med tillgifvenhet
fäster mig vid en person, äfven af den allra lägsta klass, så
kommer jag inför hela verlden att erkänna ett sådant
förhållande.»
»Du skulle således vilja gifta dig, om det nu vore med
sjelfva lykttändarens dotter här bredvid?»
»Till och med det. Skulle jag en gång komma i så
lyckliga omständigheter, att jag kan försörja en hustru, så
väljer jag nog den, jag tycker mest om, — hon må för
resten vara hvem hon vill.»
»Unge man!» utropade Landaler i pathetisk ton, »du
står på brädden af en afgrund och endast ett allvarsammare
arbete kan föra dina tankar till rätta igen. Se här är
räddningsplankan!»
Med dessa ord fattade han flinkt tärningame och lät
dem lustigt svänga om i brädspelet.
Målaren kunde ej motstå inviten, så mycket mer, som
man nyss afbrutit ett ännu oafslutadt parti. Men då man
nu kommit så långt igen, stannade det ej med att fullända
detta, utan man tog sig ytterligare några partier på köpet,
ehuru det vid början af hvarje nytt sådant å ömse sidor
bestämdt förklarades, att detta vore det allrasista eller
»borup». Ändtligen måste man dock sluta; ty målaren skulle
vid tutiden nödvändigt infinna sig hos en af våra många
mæcenater, der han redan restaurerat ett och annat
familjeporträtt, men nu väntade ännu mer arbete och kanske till
och med en generösare liqvid för det, som blifvit fullbordadt.
»Hur mycket tror du, du får?» frågade Landaler.
»Åh, en femtio riksdaler, vill jag väl hoppas.»
»Det vore rasande bra det; för ser du, madam Aspling
ligger jemt öfver mig om pengar för hyran och allt det
andra, du vet. En tjugu banko är derföre det minsta, jag
vill påräkna i qväll, — hör du det, minst tjugu banko!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
