- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
314

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

314

«Det skall jag göra så snart jag fått veta, hvad
jag egentligen skall banna dig för. Lätta ditt hjerta,
mitt kära barn, och låt mig veta all din skuld. Ty;
om du börjar bli svartsjuk på Mac och Phebe, så är
jag beredd på hvad som helst," sade Dr Alec, med
en min som om ingenting nu mera kunde förvåna
honom.

«Nej inte på det viset, onkel, jag menar bara,
att jag också skulle vilja utföra något storartadt så
väl som de. Jag kan hvarken skrifva poesi eller
sjunga som en näktergal, men jag tyckte, att jag
skulle väl också på något sätt kunna vinna ära och
ryktbarhet. Jag trodde, att jag kanske skulle kunna
måla, och jag har verkligen försökt det, men jag kan
ju bara kopiera; jag har ej förmågan att sjelf kom-
ponera något vackert, och det är så nedslående, ty
jag eger ingen annan talang. Tror du onkel, att jag
har fått någon gåfva som kan utvecklas och göra
mig lika mycken heder som deras gåfvor gjort dem?" =
frågade hon med en så bedröfvad min, att onkeln ett —
ögonblick vredgades på de goda genier, som begåfva

de små barnen vid deras fördelse, derföre att de varit KF

så njugga emot hans flicka. Men en enda blick i -
detta älskliga, frimodiga ansigte påminde honom, att

de goda féerna tvärtom varit mycket frikostiga, och ä

han svarade »glädtigt:
«Ja, det tror jag visst, ty du har fått en af de —
ädlaste och bästa gåfvor, som en gqvinna kan ega.

Snille och en vacker röst äro visst mycket sköna —
gåfvor, och jag undrar inte alls på, att du skulle
vilja ega dem, eller att du önskar det du kunde

vinna den ryktbarhet de skänka. Jag har också en
gång haft samma känsla och varit färdig att fråga,
hvarföre det ej behagat Försynen, att vara litet fri- =
kostigare emot alla menniskor, du ser sålades, att du d
inte behöfver blygas att tala rent ut med mig om
saken." .

<Jag vet nog, att jag borde vara nöjd, men jag |
är det: ej. Mitt lif är mycket angenämt, men så +

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free