Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Och sålunda seglade hon af, en bedröfvad gvinna,
men dock ej alldeles tröstlös, ty hon visste att sorg-
drägten klädde henne utmärkt väl, och hon var öfver-
tygad, att Stephen inte skulle finna henne på långt
när så förändrad, som han kunnat vänta.
Och nu fanns ingenting qvar af det förr så glada
hemmet, annat än de tomma rummen, en tystnad, som
aldrig mera afbröts af en munter stämma, och taflor,
fulla af löften, men alla ofulländade, liksom stackars
Charlies lif.
Der var mycken sorg öfver Prinsens död, men
det tjenar till ingenting att tala derom annat än
hvad som angick Rosa, ty det är ju med henne,
som vi ha mest att göra och alla andra äro blott
bipersoner.
När tiden lindrat hennes första förtviflan öfver
den plötsliga förlusten, var hon förvånad att finna,
det minnet af Charlies fel och brister, korta lif och
sorgliga död blef allt dunklare och dunklare, liksom
om en välvillig hand bortsopat hågkomsten deraf och
återgifvit honom åt henne, såsom den glada, modiga
gosse, hon hållit så mycket af, och ej som den egen-
sinniga, passionerade yngling, som älskat henne,
Detta var en stor tröst för henne; hon slog nu
igen det sista, nedsuddade bladet, hvarpå hans namn
var skrifvet och öppnade i stället med glädje och
läste om och om igen de ljusare och lyckligare
kapitlen ur hans lif, som framställde den ungdomliga
riddaren innan han begaf sig ut till sin första strid,
för att falla deri. Intet af den bitterhet som åtföljer
en kärlek, hvilken blifvit beröfvad sitt föremål, störde
detta minne för Rosa; ty hon fann snart, att den
varmare känsla, hvilken just hade börjat spira upp
i hennes hjerta, hade dött med Charlie och nu låg
kall och lugn i hans graf. Hon var förvånad, men
gladde sig dock deråt; ehuru hon stundom liksom
kände samvetsqval, när hon upptäckte, att det alls
inte var henne svårt att lefva honom förutan, och
att hon nästan kände det såsom om en stor börda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
