Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
"Onkel säger, att jag inte är det, men jag tror,
att han misstager sig, ty alla plågor ha upphört, och
om inte denna besynnerliga matthet öfverföll mig då
och då, så tycker jag inte att jag är så sjuk," sva-
rade han matt, men med en anstrykning af den van-
liga glädtigheten i rösten.
"Nu lär du väl svårligen kunna resa med, när
Rajahn afseglar, fruktar jag; men det gör dig väl
ingenting att dröja någon tid, medan vi sköta om
dig," sade den stackars Rosa, försökande att tala
lugnt, fastän hennes hjerta blef allt tyngre för hvarje
ögonblick. b
"Nej, jag skall resa, om de också måste bära
mig ombord! Jag vill hålla mitt löfte, om det än
skulle kosta mitt lif. O Rosa! du har väl hört det?
de ha väl talat om det för dig?" och med en plötslig
påminnelse om hvad som var orsaken till, att han
nu låg der i detta tillstånd, dolde han sitt ansigte i
kuddarna.
"Du har inte brutit något döfte; ty jag lät dig
aldrig gifva mig något, som du nog minnes. Glöm
nu allt detta, och låt oss tala om den bättre tid som
kanske snart nog inträffar för dig."
"Alltid så god, så öfverseende!" mumlade Charlie,
tryckande hennes hand emot sin feberglödande kind;
derefter blickade han upp till henne och fortfor med
en så ödmjuk och ångerfull ton, att hennes ögon
fylldes med heta tårar.
"Jag försökte att undfly frestelsen, jag försökte
att säga ’Nej’; men jag är ju så ömkligt svag, att
jag ej kunde det. ’Du måste ju förakta mig. Men
uppgif mig ej helt och hållet som förlorad; ty om
jag får lefva, så skall jag bättra mig; jag skall upp-
söka min far och börja ett nytt lif."
Rosa försökte att återhålla sina tårar, men det
var henne omöjligt, då hon hörde honom tala så för-
hoppningsfullt och visste, att det ej fans något hopp.
Den stumma ångest, som hennes ansigte uttryckte,
tycktes säga honom hvad hon ej vågade uttala; och
«u
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
