- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
191

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

9

sitt bästa, hvar och en enligt sin uppfattning, och
många års trogen omsorg började nu att bära frukt,
i det för modershjertat så ljufva löftet, att deras
söner en gång skulle bli bra karlar.

Mrs Jessie betraktade sina tre långa söner nästan
med beundran; ty Archie var en vacker ung man,
allvarlig och litet stolt, men med denna hjertlighet
och vördnadsfullhet, som man tyvärr så sällan får
’se i våra dagar, men som är ett säkert bevis på en
god uppfostran i hemmet. ’Kadetterna’ (såsom Will
och Geordie sjelfva kallade sig, för att slippa att
längre heta småpojkarna), voro så präktiga, som man
kunde önska, och den vånda de utstodo denna afton
med trånga stöflar och styfva kragar, kan ingen
penna beskrifva. Men endast åt hvarandra förtrodde
de dessa sina lidanden, under de korta ögonblick af
hvila, då de kunde stå på blott en af de värkande
fötterna, med hufvudet behagligt nedsjunket 1 de
marterande kragarna, som skafde deras halsar och
gjorde deras örsnibbar så röda som skarlakan. Men
dessa ögonblick voro tyvärr af kort varaktighet, och
de unga Spartanerna fortforo att dansa med leende
ansigte, utan att låta afskräcka sig af de dolda qval,
som tärde dem.

Mrs Janes par utgjorde en sällsam kontrast, och
till och med den stränga modern sjelf kunde ej af-
hålla sig från att le, då hon gaf akt på dem.
Steve var storartad och skulle ha kunnat stå brud-
gum hvilket ögonblick som helst, så superfint var hans
kläde, så glänsande hans linne och så fullkomligt
väl sublto hans kandskar; under det att lycka och
stolthet så uppfyllde hans ungdomliga bröst, att det
var väl att ham fick gifva luft åt sin hänryckning
genom att ohejdadt hängifva sig åt dansen, ty hans
känsla för det passande var alltför starkt utvecklad,
att han skulle ha tillåtit sig att göra det på något
annat sätt. ;

Kitty kände ej något dylikt tvång, och såg ut
som en liten lycklig ziguenerska, med sin brunetta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free