- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
172

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

derföre måste jag ju genast börja tänka på det vig-
tigaste, inte sant?”
, Ah, han vill göra sig säker om dig, ty du är
så lätt af dig, att han troligen fruktar, det du skall
behandla honom som du behandlade den stackars
Jackson och alla de andra," afbröt Rosa och run-
kade på hufvudet åt sin blifvande kusin, hvilken hade
roat sig med detta tidsfördrif två gånger förut, och
var nästan stolt öfver sina korta förlofningar.

«Du behöfver alls inte banna mig, ty jag vet
mycket väl, att jag har gjort rätt; och när du blott
lefvat med i verlden så länge som jag, så skall du
nog sjelf finna, att det enda sättet att lära känna en
man, är att förlofva sig med honom. När de vilja
vinna en flickas kärlek, då äro de nog så ömma och
hängifna, men så snart de tro sig hafva vunnit henne
så får man se hvilka dåliga varelser de: verkligen
äro," svarade Kitty, med en min af verldsklokhet,
som på ett besynnerligt sätt kontrasterade emot hennes
ungdomliga ansigte och yra glädtighet.

En sorglig utsigt för stackars Steve; det är
bäst jag ger honom en vink, att han tager sig noga
i akt."

OO, mitt kära barn, honom är jag säker på, ty
erfarenheten har gjort mig skarpsynt, och jag är
öfvertygad om, att vi skola komma förträffligt öfverens.
Vi ha ju känt hvarandra en hel evighet. (Steve
var tjugu år och Kitty aderton) och ha alltid varit
utmärkt goda vänner. För öfrigt motsvarar han all-
deles mitt ideal: jag har aldrig kunnat tåla stora
händer och fötter, och hans äro förtjusande. Dess-
utom är han den bästa dansör jag känner och klär
sig med utmärkt smak, Jag tror verkligen, att jag
först förälskade mig i hans näsdukar, de voro så in-
nerligen smakfulla," sade Kitty skrattande, och drog
dervid upp ur sin ficka samt begrafde sin lilla näsa
i en stor näsduk, som uppfyllde luften med en be-
haglig doft.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free