Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
Ingen diamant kunde ha prydt den bättre, tänkte
Archie, när han såg den ligga och glänsa der ett
ögonblick, och han var färdig att taga Steve i kragen,
för att denne vågade klappa det mörka hufvudet och
uppmuntrande yttra:
"Ingen fara; jag skall vara till hands och smussla
undan dig, medan de andra hålla på med att spräcka
sina handskar. Och var inte rädd att bli öfverväl-
digad af rörelse heller; om du får den ringaste kän-
ning deraf, så se bara på mig, och jag skall stirra
på dig och knyta näfven åt dig, eftersom du ej tål
vid vänlighet."
"Ja, det vore mycket bra, ty en af balladerna
är så rörande, att jag alltid vill gråta, när jag sjun-
ger den. "Men om jag får se er sitta och stirra på
mig, så skall jag ha svårt för att afhålla mig från
alt skratta i stället och sålunda blir det mig lättare
ätt hålla jemnvigten. Var derföre snäll och sitt i
fonden, och var beredd att smyga er ut, så snart jag
slutat mitt sista nummer."
"Lita på mig!" sade den lille mannen, med en
ganska hög tanke om sig sjelf, då han kunde hatva
så stort inflytande på den vackra, ståtliga Phebe.
Om Steve hade anat hvad som föregick inom
den unge mannen, som satt helt nära honom, dold
bakom en tidning, så skulle han ha varit mycket
förvånad; ty Archie, hvilken, som det tycktes, var
helt och hållet upptagen af affärerna, var vid denna
tid kär öfver öronen. Ingen, mer än Rosa, anade
detta; ty han yttrade aldrig sina känslor annat än
med ögonen och endast Phebe visste, huru vältaliga
dessa kunde vara. Han hade länge sedan fått klart
för sig, huru det stod till med honom, — hade gjort
många. misslyckade försök att resonnera bort saken,
men då han fann detta fåfängt, hade han upphört
med alla bemödanden i den vägen och öfverlemnade
sig helt och hållet åt de ljufva känslor, som bemäk-
tigat sig honom; Tanken på att familjen ej skulle
gilla hans val, tycktes endast öka hans kärlek och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
