Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
«Nå väl, en annan föll på knä för mig i Mrs
Vans orangeri och gat helt manligt luft åt sina käns-
lor, ehuru en stor kaktus stack hans arma ben hela
tiden. Kitty kom in och öfverraskade honom, och
det var mig alldeles omöjligt att hålla mig allvarsam,
och derföre hatar han mig allt sedan dess."
Doktorn skrattade hjertligt, och Rosa instämde i
hans skratt, ty han kunde ej betrakta dessa saker
från en allvarsam sida, då det ej fans någon verklig
kärlek, som kunde förtaga det löjliga deri.
«En annan skickade mig hela luntor med poesi
och imiterade Byron till den grad, att jag blott ön-
skade, det jag haft rödt hår och hetat Betsey Ann.
Jag brände upp alla verserna, bed mig derföre ej att
få se dem, och den stackars mannen tröstar sig nu.
med Emma. Men det värsta af allt var en, som för-
klarade sin kärlek helt offentligt, och tog sig för
med att fria midt i en dans. Jag dansar sällan
vals annat än med våra gossar, men den gången
gjorde jag det, derföre att flickorna skrattade ät mig,
för att jag var så sjäpig, som de kallade. det. Jag
tänker inte mera bry mig om hvad de säga, ty jag
fick erfara att jag hade haft rätt och visste, att jag
sjelf var skuld till mitt öde.”
«Är detta allt?" frågade onkel Alec, som verk-
ligen såg "rasande" ut, såsom hon hade förntsagt,
då han tänkte på, att hans älskade flicka nödgats
åhöra en kärleksförklaring, under det hon snurrade
omkring vid en ung mans arm.
«Nej, ännu en, men om honom skall jag ej be-
rätta något, ty jag vet, att han menade allvarligt och
verkligen blef mycket bedröfvad, ehuru jag var så
mild emot honom, som jag kunde vara. Jag är så
ovan vid dylika saker, att jag ej kunde låta bli att
känna djupt medlidande med honom och behandla -
hans kärlek med den vänligaste högaktning.”’
Rosas röst ötvergick nästan. till en hviskning vid
dessa ord, och doktor Alec sänkte hufvudet med ofri-
villigt deltagande för en kamrat i olyckan, Derpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
