Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Mérimée
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÊRIMÉES PERSONLIGHET 803
Korsika, men även i den franska medeltiden och renässansen,
t. o. m. i den franska samtiden. Och i förmågan att giva
tids- och lokalfärg står han måhända högst inom hela ro-
mantiken.
I motsats till Hugo var Mérimée en genombildad man.
Huruvida han verkligen var någon lärd, vågar jag ej av-
göra, men i varje fall voro hans kunskapei’ såsom historiker
och arkeolog ytterst solida, ehuru han minst av allt ville
gälla såsom någon lärd pedant. Likaså höll han sig på
avstånd från Gautiers artistiska excentricitet och ville i stället
vara — och var — en fulländad världsman. På sin om-
givning gjorde han ett intryck av kyla. Det är möjligt,
att denna blott var en mask, som dolde en rikare känsla,
vilken han blygdes att visa. Ty det, som Mérimée framför
allt synes hava fruktat, var att synas löjlig. Men om
Mérimée innerst var någon känslomänniska, lyckades han
sällsport väl dölja sitt egentliga väsen, ty det intryck, han
gör, är av en ironiker och en skeptiker, ovillig mot all
entusiasm och mot all den sentimentalitet, som ända sedan
Rousseau mer eller mindre återfunnits hos de flesta roman-
tiker. Mérimée var däremot en stolt natur, som i varje fall
icke ville blotta sitt inre och som höll på ett förnämt Noli
me tangere. För politiken var han mycket måttligt intres-
serad, för religionen icke alls, ehuru han icke delade 1700-
talets och Beyles vulgära kristendomshat, utan blott var
likgiltig, med ett lätt ironiskt löje, och han hade aldrig
något behov av att omvända andra till sin skepticism och
sin pessimism. De ligga blott bakom hans skrifter, ty
Mérimée avskydde all deklamation och alla starka ord. Hans
moral var kanske ej vidare hög, men den var världs-
mannens, korrekt, utan illusioner, innerst icke utan en nyans
av cynism. Liksom Sainte-Beuve var han en fiende till alla
teorier, en empiriker inom sin konst, ville ej heller räknas
till någon litterär skola och hade t. o. m. något av Byrons
motvilja mot att gälla som en författare av facket.
Prosper Mérimée föddes i Paris 1803. Fadern, som var
professor vid konstakademien och sedermera blev dess sekre-
terare, var visserligen ingen framstående målare, men en
fint bildad man. Även modern var artist, porträttmålarinna.
Prosper, deras enda barn, hade således fördelen av få växa
upp i ett litterärt och konstnärligt hem, där särskilt engelska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
