Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Victor Hugos tragedier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
764 HEßNANI
oss, och bakom sin bukett dolde hon sitt förlåtande smålöje.
På les fauteuils d’orchestre och balkongerna togo akademi-
kerna och klassikerna plats, och teatern blev så småningom
fylld. Till sist hörde man de tre bultningarna och ridån
gick upp.
Som man ser var segern på förhand betryggad. Gautier
uppgiver visserligen, att “den unge, stolte skalden, som
mera älskade äran än framgången“, vägrat att betjäna sig
av någon claque, “dessa besoldade kohorter“. Och det är
alldeles riktigt. Han hade skaffat sig kohorten gratis. För
första representationen hade han förbehållit sig orkestern,
andra raden och nästan hela parterren, där han placerade
sina trogna, och i Gazette de France recenserades pjäsen
dagen därpå med följande försmädliga tillägg: “Vad går-
dagens representation beträffar, hade författaren nöjet att
giva den för sina vänner. Ursinniga bravorop, frenetiska
stampningar och hänförda utrop sparades icke. Jag kan
därför ej säga, om pjäsen gjort lycka. För gårdagens före-
ställning väntade jag det. Man säger, att den femte repre-
sentationen skall bli den första.“ Om den andra skriver
Charles Magnin, att ungdomen på parterren visade samma
hänförelse, men att publiken i logerna förhöll sig lugnare.
Under de första akterna hörde man t. o. m. några gensagor,
men de blevo hastigt kvävda. Även under den tredje repre-
sentationen höll Hugo sitt garde under vapen, men vid den
fjärde disponerade han blott hundra platser, och nu fick
man höra skarpa visslingar: “den verkliga publiken hade
till sist kommit“. Under de följande förvandlades teatern
till ett bataljfält mellan de olika smakriktningarna, och det
var till en del tack vare detta, som pjäsen drog fulla hus;
till säsongens slut i juni spelades den ej mindre än fyrtio-
fem gånger, och för en upplaga på 6,000 exemplar fick
Victor Hugo dessutom 15,000 frs.
Man kan förstå den förtjusning detta drama väckte hos
det unga släktet. Ty det är spännande som Monte Cristo
och De tre musketörerna — jämförelsen kan förefalla blas-
femisk, men jag tror att den är riktig. Redan den första
scenen ger oss en försmak av det följande. Det är natt —
så är det i icke mindre än fyra av de fem akterna, och
redan belysningen är således romantikens. Scenen är donna
Sols sängkammare, och en gammal duenna, donna Josefa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
