Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Företalet till Cromwell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET GROTESKA 753
melankolien var antiken okänd. Men hur orimlig hela
konstruktionen är, framgår tydligast av hans sats, att an-
tikens hela poesi var episk. Med en mycket enkel volt
göres dramat till epik, därför att ämnena äro lånade från
Homeros; med samma bevisföring blir Hamlets, Macbeths
och Lears skald epiker och ej dramatiker, och intet drama
har väl varit så episkt som den kristna medeltidens. Vidare
förbigår Hugo alldeles den antika lyriken, likaså den antika
komedien, och om något drama är groteskt, är det väl
Aristophanes’ lustspel. Men så historiskt orimlig hela kon-
struktionen än är, har Hugo dock bättre än sina föregån-
gare, mad. de Staël och Beyle, fått fram romantikens be-
grepp, och i det följande utvecklar han vidare sitt uppslag.
Ni vill då — fortsätter han — göra det fula till något,
som skall efterbildas, det groteska till ett element i konsten?
Men behaget, smaken? Vet ni då inte, att konsten bör be-
riktiga naturen, förädla den? Ha de antika någonsin fram-
ställt det fula, det groteska? Ha de någonsin blandat tragedi
och komedi samman? Och så ha vi ju Aristoteles, Boileau
och — för övrigt — La Harpe! Edra argument — svarar
Hugo ironiskt — äro ju tungt vägande och framför allt
nya! Men min uppgift är ej att bemöta dem. Jag bygger
ej upp något system. Jag konstaterar blott fakta, är histo-
riker, ej kritiker. Och det är mig likgiltigt, om dessa fakta
behaga eller misshaga. Så är det. Jag skall då undersöka
följderna av denna så givande förening av det groteska och
det sublima. Det groteska var icke alldeles okänt för anti-
ken. Vi ha ju Thersites och Vulcanus. Men först hos de
moderna kommer det groteska att spela en oerhörd roll. Vi
behöva blott erinra oss gestalterna i det kristna helvete,
som Dante och Milton skapat, och det är det groteska, som
trycker sin stämpel på medeltidens så underbara arkitektur.
Betrakta blott dessa skulpturer av helvetet och skärselden,
som synas under portalernas spetsbågar, som stråla emot oss
från de färgade glasfönstren, och dessa vidunder och demo-
ner, som slingra sig kring kapitalen och grina mot oss från
taken. Det groteska fyller ock hela den moderna diktningen.
Det sublima framställer själen, renad från allt slagg, det
groteska ger oss människodjuret. Den förra typen hava vi
i Juliet, Desdemona, Ophelia. Den senare lastas med alla
löjligheter, alla ofullkomligheter, all fulhet. Vi möta den i
Schück. Allmän litteraturhistoria. VI. 48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
