Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Victor Hugos biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUGOS ANOli 717
långa vägar Voltaires goda huvud — snarare kan man pä
honom tillämpa mad. Du Deffands bekanta paradox: bête
comme un génie — men han var, vad Voltaire icke var, en
verkligt stor skald, om än icke av de mått, som både han
själv och samtiden trodde.
Enligt vad Victor Hugo 1828 uppgav var han vicomte
och härstammade från en gammal lothringisk familj, som
1535 blivit adlad. Stamfadern var Georges Hugo, kapten
vid hertigens garde; enligt en annan uppgift av skalden
hette stamfadern Pierre-Äntoine Hugo och var rådsherre hos
hertigen av Lothringen. Han begagnade också dennes vapen,
ehuru han blygsamt förklarade, att han icke brydde sig om
dylika “heraldiska barnsligheter“. Men ännu 1872, då han
var i det närmaste kommunard, hade han samma intresse
för dessa “barnsligheter“. Edmond de Goncourt, som då
besökte honom, berättar, “att han talade om sin släkt, sitt
lothringiska stamträd, om en Hugo, en feodal rovriddare
(brigand), vars slott han ritat av, nära Saverne, om en annan
Hugo, som ligger begraven i Trier och som efterlämnat ett
hemlighetsfullt missale, som grävts ned under en klippa nära
Saarburg, men som konungen av Preussen låtit bortföra“.
Ätten tyckes således under mellantiden hava blivit ännu
äldre och ha gått tillbaka ända till medeltiden. I verklig-
heten var detta stamträd en ren fantasi. Hans farfars farfar
var en fattig arbetare, likaså hans farfars far, hans farfar
hade stigit till snickare, och dennes son, skaldens far, hade
börjat som simpel soldat, men hade vid sonens födelse, 1802,
nått till majorsgraden. Victor Hugos mor skulle hava varit
dotter till en skeppsredare, och i sin rojalism hade hon enligt
sonens uppgift deltagit i Vendéeupproret. Också detta är
fantasi. Hugos morfar hade börjat som matros, men stigit
till sjökapten, och dottern hade aldrig deltagit i Vendée-
upproret. Emellertid var major Hugo en duktig karl, som
hastigt steg i graderna, men som i följd av sin tjänst ofta
måste växla vistelseort. Sonen, som var född 1802, fick då
följa med, till Corsica, till olika ställen i Italien och Spanien,
där fadern steg både till general och till spansk greve, ehuru
adelskapet ej erkändes i Frankrike och general Hugo ej
heller begagnade sig av titeln. I Spanien vistades den unge
Hugo 1811 och 1812 och började där, i Madrid, sin skol-
gång. Han var då visserligen blott en tio år, men icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
