Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - De Maistre och Lamennais
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I88l®88»«8«ií
DE MAISTRE
lösning i en majoritet och olika, rättslösa minoriteter. Felet
berodde därpå, att Rousseau utgått från en abstrakt upp-
fattning av människan. Men — heter det i Considérations
— “det finns ingen människa i världen. I mitt liv har
jag träffat fransmän, italienare, ryssar o. s. v. Tack vare
Montesquieu vet jag också, att det finnes perser. Men vad
människan beträffar, så förklarar jag, att jag aldrig mött
henne i mitt liv. Om hon finnes, så är det i varje fall
mig obekant.“ Utan tvivel hade han rätt: den renodlade
“människa“, med vilken 1700-talets filosofer laborerat, hade
aldrig funnits till, utan blott av religion, nationalitet o. s. v.
differentierade människor. De Maistre har här således till-
godogjort sig den nya tidens starka nationalitetskänsla och
framhöll i enlighet härmed, att staten måste vila på en
nationell grund, på ett samband icke blott mellan stats-
borgarne själva utan ock, historiskt, med gångna och kom-
mande släkten. Något samhällsfördrag har aldrig avslutats,
och människan födes överallt i ett redan existerande sam-
hälle. De Maistre har heller ej revolutionstidens tro på en
konstitutions välsignelser: människan kan ej fabricera en
konstitution, och en verklig konstitution är ej skriven. Tanken
— att en statsförfattning historiskt växer fram ur folkets
hela livsuppfattning —- återgår ju till Montesquieu, men
denna tanke utvecklar de Maistre i en helt annan riktning.
Statsformen är ett uttryck för folkindividualiteten, men denna
åter är ytterst en skapelse av Gud, som använder folken
såsom verktyg, genom vilka han fullföljer sin världsplan.
Den regering, ett folk har, är således såväl ett uttryck för
dess individualitet såsom folk som av gudomligt ursprung,
och emedan den så att säga förkroppsligar nationen, måste
den hava en suverän makt över statens alla medlemmar.
Några mellanmakter mellan konungen och folket finnas där-
för ej — mot konungen existerar ingen rätt, och någon
annan kontroll över konungens oinskränkta maktutövning
finnes ej annat än hans samvete. En viss köntroll — och
en mycket karakteristisk sådan — fick de Maistre dock.
På det kyrkliga området representerade påven folkens reli-
giösa medvetande, och i andliga ting är han således fullt
suverän, är ofelbar. Ej heller mot honom finns någon rätt;
alla konkordat, genom vilka hans makt över de olika natio-
nalitetskyrkorna inskränkes, äro därför av ondo, även den
I
&
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
