Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Benjamin Constant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
638 ADOLPHES BETYDELSE
hårda hjärtan, sakna det du ägt, som levde av din till-
givenhet, men som du ej värdigades belöna med en blick.
Jag har utförligt, så vitt möjligt med Constants egna ord,
sökt referera denna roman, och jag har gjort det, därför
att den i romanens historia är en bland de märkligaste, som
skrivits, förebudet till Balzacs och överhuvud hela 1800-talets
roman. För det första är stilen fullkomligt klassisk — aldrig
ett ord för mycket, aldrig detta svammel, som eljest möter
oss hos så många romantiker, aldrig någon uppstyltad dekla-
mation. Men bokens största, banbrytande betydelse ligger
i dess psykologi, denna psykologi, som varit klassicitetens
styrka, men som för upplysningen varit fullkomligt främ-
mande. Med Adolphe uppstår La Rochefoucauld på nytt,
samma styrka i analysen, samma förmåga att så att säga
kemiskt sönderdela en känsla och destillera ut de olika grund-
ämnena. Och därtill kommer något nytt, något, som klassi-
citeten icke kände. Kärleken såsom den livsförstörande
makten hade väl skildrats förut, av Racine i hans tragedier,
av Shakspere i Antonius och Cleopatra. Men gestalterna
hade stått på ett högre plan än det dagliga livets, och de
kunna därför ej gripa oss så som i Constants roman. Och
med La Rochefoucaulds kalla, genomträngande analys för-
enar sig här romantikens glöd, dess rikare känsla, dess rent
personliga liv. Ty Adolphe är en ättling till Rousseaus
Confessions, är såsom alla romantiska diktverk helt fylld av
författarens egen person. Adolphe och Ellénore äro Constant
och mad. de Staël. Adolphe är icke hennes förste älskare,
lika litet som Constant var mad. de Staëls, hon är äldre än
han, “kvinnan vid trettio år“, viljekraftig och passionerad.
Hon är mor liksom mad. de Staël, och Adolphe bor på
hennes slott, liksom Constant bodde på Coppet. Hon älskar
Adolphe, därför att han ännu är halvt ett barn, därför att
hon hos honom möter en blyg, svärmisk, hängiven kärlek,
som för henne var något nytt — mad. de Staëls föregående
älskare hade ju varit Talleyrand och Narbonne, som icke varit
några noviser. Det är hans svaghet, hans blyghet, som
först imponerar på henne, sedan hans olyckliga kärlek och
hans självmordshot. Så hade hon aldrig varit älskad. I
hennes känsla för honom blandar det sig in något av moderlig
ömhet, och då man vill rycka honom från henne, försvarar
hon sig som en tigrinna, från vjlken man vill röva hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
