Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Benjamin Constant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CONSTANT OCH MAD. DE STAËL 6S9
följde en förfärlig scen. Mad. de Staël kastade sig i kon-
vulsioner på golvet och sökte att med sin näsduk strypa
sig själv. Constant, som aldrig kunde stå emot kvinno-
tårar, måste ånyo giva sig, och en vapenvila ingicks. Men
då Constant dagen därpå hemligen ridit tillbaka till Lausanne,
upprepades scenen. Mad. de Staël följde efter, kastade sig
snyftande på trappan utanför huset och ropade: “Var är
han? Jag måste ha honom igen!“ Och så förde hon honom
med sig tillbaka till Coppet. “Ett hjärta av järn — skrev
han i sin dagbok — skulle ej ha kunnat motstå henne.
Jag är tillbaka på Coppet, där jag lovat stanna i sex veckor.
Och Charlotte, som väntar på mig i slutet av september!“
Det är detta stormiga samliv, som i romantiserad form
skildras i Adolphe — romantiserad, ty Constant har bemödat
sig om att i alla yttre detaljer avvika från verkligheten.
Hjältinnan, Ellénore, har haft en levnadsbana, som är all-
deles olik mad. de Staëls. Hon är polska, icke längre i den
första ungdomen, men strålande vacker, dotter till en polsk
greve, som råkat i misär, och mätress åt en greve P., med
vilken hon har två barn. Men trots det tvetydiga i denna
ställning uppträder hon likväl med en sådan värdighet och
en sådan takt, att ingen i hennes närvaro vågar tillåta sig
något opassande skämt eller någon närgångenhet. I det yttre
är således Ellénore en helt annan person än mad. de Staël.
Adolphe däremot är Benjamin Constant själv, och några
andra personer förekomma ej; Adolphes far, greve P., en
fransk ambassadör och en väninna till Ellénore skymta endast
förbi. Det är således blott en historia om två människor.
Romanen har formen av en “confession“, och i det syftet
har Constant tillåtit sig en fiktion. På en resa i Italien
hade utgivaren träffat en dyster, otillgänglig främling, som
tycktes bära på någon sorg och vars namn han ej fått veta.
Sedan de skilts, hittades ett skrin, som innehöll ett manu-
skript — det var den okändes själshistoria, och då den rätte
ägaren ej kunde återfinnas, beslöt sig den nye för att ut-
giva manuskriptet.
Vid tjugotvå års ålder hade jag just slutat mina studier i
Göttingen — så börjar Adolphe sin historia, som med några
detaljändringar är Constants egen; denne hade ju studerat
visserligen ej i Göttingen, utan i Erlangen, men efter bryt-
ningen med mad, de Staël hade han valt Göttingen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
