Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Madame de Staëls skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
610 COBINNE
som är ett idealporträtt av författarinnan själv. I Delphine
hade hon ock sökt att giva ett dylikt, men knappt lyckats.
Delphine är mad. de Staël såsom en sensibel, moraliskt över-
lägsen varelse — och det var hon mera i sin egen inbill-
ning än i verkligheten. Corinne ger oss henne såsom en
överlägsen intelligens, och det porträttet är vida mera lyckat.
Hjälten, lord Nelvil, kommer till Rom och får där höra,
att man på Capitolium skall lagerkrona Corinne, en av
Italiens skönaste kvinnor, skaldinna och improvisatris. Det
stred nu visserligen alldeles mot engelskt föreställningssätt
att på detta offentliga sätt utmärka en kvinna. Men hans
nyfikenhet hade blivit väckt, och han beslöt att åskåda
ceremonien. På vägen hörde han blott talas om henne.
Den ene sade, att hennes stämma var den mest medryckande
i Italien, den andre, att ingen kunde spela tragedi som hon,
att hon dansade såsom en nymf, att ingen skrev och impro-
viserade som hon, och att hennes konversation hade ett
behag och en vältalighet, som tjusade alla — redan här
känna vi igen mad. de Staël, som i själva verket var sin
tids stora improvisatris. Men egendomligt nog visste ingen,
vem Corinne var. Hennes första arbete hade kommit ut
för fem år sedan, men hade blott burit författarnamnet
Corinne. Vad hon hette eller varifrån hon kommit, visste
ingen; ingen kände hennes börd eller hennes släkt. Men
hennes rykte var fullkomligt fläckfritt; hon var omkring
tjugofem år, rik, oberoende och levde för sig själv.
Så får Nelvil se henne, och nu böra vi erinra oss Gérards
porträtt av mad. de Staël. Corinne var klädd såsom Domi-
nichinos sibylla. Kring huvudet bar hon en indisk schal över
det svarta håret. Hennes armar voro av en sällsynt skönhet,
hennes figur var väl kraftig, men erinrade om grekiska
statyer och gav ett starkt intryck av ungdom och av lycka.
Hon föreföll både såsom en Apolloprästinna, som skrider
fram mot soltemplet, och såsom en enkel kvinna. Man
märkte, att hon njöt av att beundras, men i denna glädje
blandade det sig en känsla av blyghet. Även här hava vi
mad. de Staël. Ett av de stoltaste ögonblick i hennes liv
var, då hon hörde sin far tala från balkongen till Hôtel de
Ville, tilljublad av hela folket. Ack — utropar hon —
“vilken berusande njutning ligger ej i populariteten!“ Det
var denna njutning, hon nu skänkte sin hjältinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
