Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Shelleys dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
QUEEN MAB 557
sina drömmar. Kung och undersåte, heter det här, äro var-
andras naturliga fiender. Naturen känner icke någon monark,
blott en människa, icke någon undersåte, blott en med-
borgare — det är Shelleys politiska program, som mång-
ordigt, men ej vidare klart utvecklas. Likaså fördömer’ han
handeln: “Commerce has set the mark of selfishness, the
signet of its all-enslaving power, upon a shining ore and
called it gold.“ Men våldsammast blir han, när han kommer
in på religionen och vidskepelsen, och Queen Mab ger här
en historik över Gudstrons uppkomst hos människosläktet
— mycket naiv och mycket ohistorisk. Sedan berättar
lanthes själ för Mab om ett minne från barndomen. Av sin
mor hade lanthe tagits ut att se, huru man brände en ateist.
På bålet stod han omgiven av svartklädda präster, men lugn
och oförfärad, i hans ögon såg man ett stilla förakt, och
kring hans mun spelade ett lätt leende. Lågorna slingrade
sig kring hans lemmar, och jag grät. Men min mor sade:
“Gråt icke, mitt barn. Ty han har sagt: det finnes ingen
Gud.“ Fédrottningen bekräftar ateistens trosbekännelse:
“There is no God! Nature confirms the faith his death-
groan sealed“. För att vittna härom frambesvärjer hon
Ahasvérus, den vandrande juden, och honom frågar hon:
finnes det en Gud? Ja, en allsmäktig Gud, lika hämndgirig
som allsmäktig, och denne har själv sagt: Från dådlöshetens
evighet vaknade jag, Gud, upp. Med sju dagars arbete
skapade jag jorden av intet, vilade och skapade människan,
satte henne i paradiset, och där planterade jag det ondas
träd, så att de skulle äta och förgås och min själs illvilja
tillfredsställas. Allt på jorden skall förintas för att tillfreds-
ställa Guds blinda hämndlystnad, som av människorna kallas
hans rättvisa. Då människorna frågade, om det då ej fanns
någon barmhärtighet, svarade han: Jo, jag skall föda en
son, och han skall taga på sig hela världens synder. Ahasvérus
hade sett honom. Ödmjuk kom han, döljande “his horrible
Godhead“ i mänsklig skepnad. Av världen föraktades han,
hans namn var blott känt av slöddret i hans fädernestad
och där såsom en folkuppviglares. Han lärde människorna
rättvisa, sanning och fridsamhet, men han tände ock i deras
själar fanatismens outsläckliga eld och välsignade det svärd,
som skulle färgas av sanningens och frihetens blod att till-
fredsställa hans skadelystna själ. Ahasvérus stod bredvid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
