Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Byrons betydelse - Shelleys liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 4 BYRON OCH GOETHE
kvinna — möjligen med undantag för systern — men hans
förbindelser voro dock av en annan art än Goethes mera
tama “forelskelser14. Det lidelsefulla temperamentet kommer
ock fram i hans diktning. Han var en improvisator, som ar-
betade med en oerhörd snabbhet, och hans dikter hava därför
en skissens friskhet, som Goethes filade och omarbetade större
arbeten icke äga. Och i grunden var han såsom skald mera
mångsidig än Goethe. Denne var stoi’ egentligen blott
såsom lyriker. Det var också Byron, men han var där-
jämte, mera än Goethe, dramatiker och epiker. Och fram-
för allt: han var blott trettiosex år, då han slutade sin
bana. Hans diktning visar ock på rika utvecklingsmöj-
ligheter. Det ligger blott fyra eller fem år mellan The
Corsair och de första sångerna av Don Juan, blott två mellan
dessa och Cain, och vem vet, vad Byrons diktning skulle
hava blivit, om ett längre liv blivit honom beskärt. Ty
mera än de flesta andra hade han fått poesiens underbara
gåva. Det blev också han, som kom att giva parollen för
den litterära utvecklingen i Europa, för romantiken i Frank-
rike, för den uppspirande slaviska litteraturen, för Das Junge
Deutschland. Överallt spårar man den kraftiga insats, som
Byron gjort genom sin diktning och — icke minst — genom
sin personlighet.
SHELLEYS LIV
Vanligen sammanställas ju Byron och Shelley. Och här-
för finnas även goda skäl. De voro personliga vänner, båda
av hög börd, båda moraliskt, politiskt och religiöst frigjorda
individer, båda utstötta ur det engelska samhället. Men till
naturellen voro de vitt skilda. Shelley var en djupt all-
varlig natur, idealist, utan ett spår av Byrons cynism, en
grubblare, utan att därför vara tänkare, strängt moralisk,
ehuru han stämplades såsom en osedlighetsapostel, enligt sin
egen övertygelse ateist, men i själva verket en religiös na-
tur utan all skepsis, med ett behov att tro, att förkunna
sin tro och att lida för denna, renhjärtad, blygsam, alldeles
fri från Byrons koketteri, men framför allt fruktansvärt
opraktisk och fruktansvärt naiv, ett älskvärt, stort barn,
som aldrig lärde sig att se livet, sådant det är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
