Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Childe Harold och de poetiska berättelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAKA 497
Händelseförloppet i The Corsair är klarare och mera ordnat
framlagt än i de andra berättelserna. Conrad får genom en
spion underrättelse, att Seyd pascha förbereder en expedi-
tion mot korsarerna, och han beslutar då en djärv kupp: att
överfalla paschan och förstöra hans flotta. Företaget är nära
att lyckas, och skildringen av striden är förträfflig. Seyds
palats råkar i lågor och paschan flyr. Men så hör Conrad
några kvinnoskrik, och “det är blott mot män vi slåss“.
Conrad störtar in i det brinnande palatset och räddar
där Guiñare, Seyds favorithustru. Men under tiden har
paschan fått klart för sig, huru underlägsna angriparna äro,
han samlar friska trupper, och striden börjar på nytt för
att sluta därmed, att större delen av rövarskaran dödas och
Conrad blir fånge. Dagen därpå skall han spetsas. Men
Guiñare har förälskat sig i sin ridderlige räddare och kom-
mer till honom i fångtornet, där hon föreslår honom, att
de skola fly tillsammans. Vägen skulle gå genom den kam-
mare, där Seyd sov, och Guiñare räcker Conrad en dolk —
en stöt, och de äro fria! Men nu visar det sig, till vilken
övermänsklig ridderlighet det tidigare 1800-talets rövare
hade höjt sig. Seyd var min ovän, förklarar Conrad, och
i öppen fejd stred jag mot honom. Men på sömnen kan
jag ej förgripa mig! Hellre dö! Guiñare tar då brottet på
sig, mördar den sovande och befriar Conrad. Så återkomma
de till rövarlägret, och Conrad ilar att åter träffa Medora.
Men på bädden låg hon livlös — underrättelsen om hans
död hade dräpt henne — och därmed slutar dikten: Conrad
var försvunnen, och till korsarerna vände han aldrig till-
baka. Men en avryckt båtketting tydde på, att han flytt
bort mot okända öden.
Den nästa berättelsen hette Lara, och ehuru skalden själv
ingenting säger därom, är det tydligt, att den nya diktens
hjälte är den försvunne korsåren, vars hemlighetsfullhet åt-
minstone i denna berättelse får en förklaring: att Lara varit
sjörövare. Händelsen spelar tydligen i Spanien eller Italien
— någon geografisk upplysning ger Byron icke. Greve
Lara är en mäktig feodalherre av hög börd, som i ung-
domen rest bort — man visste icke vart — varit borta i
många år, men nu kommit hem, åtföljd av en orientalisk
page, Kaled, som visserligen var mörklagd, men vars kinder
voro rosiga som en kvinnas. I de övriga gossarnas lekar
Schlick. Allmän litteraturhistoria. VI. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
