Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Walter Scott och Moore - Moores diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466 IRISH MELODIES
att vara den förste gentlemannen i England, särskilt i
klädedräkten. Men här hade Moore hela den engelska opi-
nionen på sin sida, ty regenten var fruktansvärt impopulär,
och Jacob De la Gardie, som samma år besökte London,
har i sin dagbok anfört flera exempel på de engelska opposi-
tionstidningarnas sätt att skriva mot honom. I en av dem
lästes ett epigram så lydande: “Hur elaka är ej människorna
nu för tiden! Man har t. o. m. velat inbilla allmänheten,
att vår gode, älskade regent ej vågat i går fara till H. M:t
Drottningens cour av fruktan för stryk — som om på en
rygg så bred och stark som hans käppslängar skulle
kännas!“ Moore gick här således ej längre än engelsmännen
själva. Men i Irish Melodies (1815) har han infört en
dikt, som mera uttrycker den irländska uppfattningen. Då
Moore först kom till England, hade han blivit intagen av
prinsens älskvärdhet, sedan hade han tydligen närt hoppet,
att regenten skulle söka göra något för Irland, och i ett av
de första häftena av Irish Melodies hade han också tryckt
en hyllningsdikt till honom. Men i det häfte, som utgavs
1815, förekommer en dikt, som synes vara en övergiven
kvinnas anklagelser mot en trolös älskare, men vars verk-
liga adress ej var svårt att utgrunda. Den börjar:
When first I met thee, warm and young,
There shone such truth about thee,
And on thy lip such promise hung,
I did not dare to doubt thee.
I saw thee change, yet still relied,
Still clung with hope the fonder,
And thought, though false to all beside,
From me thou couldst not wander.
But go, deceiver! Go!
The heart, whose hopes could make it
Trust one so false, so low,
Deserves that thou shouldst break it.
Och så slutar dikten: “Hate cannot wish thee worse than
guilt and shame have made thee“. Men dikten blev geaast
populär också i England. Innan den blev tryckt, hade varje
whiglord och varje whiglady skaflat sig en avskrift därav.
Moores iriska nationalism sårade således alls icke den en-
gelska opinionen.
Men Moore var icke en stridens man. Sina idéer hade
han, liksom Scott, fått i arv, och att den ene blev whig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
