Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Walter Scott och Moore - De poetiska berättelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAY OF THE LAST MINSTBEL 431
boken på riddarens bröst, öppnar denna och får där läsa
bl. a. hur man kan förvända synen på folk. Men när han
ville läsa vidare, får han från en kraftfull, men osynlig-
arm en örfil och anser då rådligast att slå igen boken samt
föra den sårade till slottet. Någon annan nytta gör boken
icke i dikten, och den kunskap, som dvärgen härigenom
fick — att förvända synen — tycker man, att ett väsen
som han mycket väl kunnat ha ändå; slottsfrun, som får
boken, tar sedan ingen notis om den. Emellertid träffar
dvärgen slottsfruns lille son, lockar honom ut i skogen, där
han övergiver honom samt antar — tack vare upplysningen
i svartkonstboken — själv gossens gestalt och återvänder
såsom den unge Buccleuch till Branksome. I skogen råkar
gossen emellertid ut för engelsmännen, som nu brutit över
gränsen och äro på väg till Buccleuchs borg, och för dem
var det en lyckad kupp att oförmodat kunna göra fiendens
son till fånge.
Den fjärde canton upptages mest av skildringen av upp-
bådet i gränstrakten, av engelsmännens frammarsch och av
belägringen. Innan denna börjat, röjer sig bortbytingens
rätta art: han är icke blott okynnig och elak — han är
feg. Och ladyn befaller nu, att han skall bortföras, på det
att klanen ej må se hans feghet. På vägen smiter han
undan, och till sin fasa får ladyn därefter höra, att hennes
son, den verklige, är engelsmännens fånge. Dessa infinna
sig nu framför slottet och fordra dels att få inlägga en
garnison i detta, dels att Sir William Deloraine utlämnas
till dem, emedan han vid ett infall i England dräpt Sir
Richard Musgraves broder. I annat fall skulle de storma
slottet och den unge Buccleuch skulle såsom fånge skickas
till London. Men den modiga ladyn vägrar att utlämna
en tapper vasall och föreslår ett envig mellan Deloraine och
Musgrave. Engelsmännen vägra och belägringen börjar.
Men nu få engelsmännen veta, att manstarka skotska trup-
per äro på marsch att undsätta slottet, de frukta att bliva
avskurna och antaga därför borgfruns förslag: segrar Delo-
raine, skall gossen bliva fri, segrar Musgrave, skall den unge
Buccleuch såsom gisslan för sin klan stanna i England.
Den femte sången upptages nästan helt av en utförlig
skildring av enviget — jämte den nattliga scenen i Melrose
Abbey är detta ett huvudparti, som särskilt intresserat Scott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
