- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 6. Romantiken /
279

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - Filosoferna - Fichte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FILOSOFERNA
FICHTE
Den betydelse, som Tyskland vid det nya århundradets
början fick för det allmäneuropeiska kulturlivet, fick det till
en väsentlig del tack vare Kants och hans efterföljares spe-
kulation. Denna efterkantiska filosofi står emellertid ny-
romantiken ganska nära. Både Schelling och Schleiermacher
tillhörde Schleglarnes närmaste umgängeskrets, och i deras
filosofi stöter man ständigt på nyromantiska idéer. Fichte,
som under Jenatiden tillhörde kotteriet, stod väl på en
väsentligen annan ståndpunkt, men likväl fick hans filosofi
ett stort inflytande på den nyromantiska världsåskådningen.
Överhuvud karaktäristiskt för denna tid är det nära sam-
bandet mellan filosofi och poesi. Med en viss rätt kan man
säga, att filosofien återspeglar tidens poetiska drömmar i en
abstrakt form, under det att poesien i en form, som åt-
minstone vill vara estetisk, återger den samtida filosofiska
spekulationen. Filosofien är innerst poesi, poesien filosofi —
en växelverkan, som knappast var till fördel för någondera
parten.
Närmast Kant och 1700-talet står Johann Gottlieb Fichte,
som alltid bibehöll sin ungdoms frisinne och aldrig sällade
sig till den nyromantiska religiösa och politiska reaktionen.
Till hans första skrifter höra tvänne, i vilka han uppträdde
mot den reaktion, som framkallats av den franska revolu-
tionens utsvävningar. I sin rättsfilosofi och sin statslära höll
han starkt på folksuveräniteten och förfäktade ganska socia-
listiska åsikter. Nyromantisk reaktionär blev han således
aldrig. Men ännu mindre anslöt han sig till Schleglarnes
ryggradslösa moral. Det stora hos honom är just hans
starka och stränga sedliga uppfattning, och han är en bland
dem, som kraftigast verkat för det preussiska medborgar-
ideal, som under 1800-talet allt kraftigare skulle växa fram.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 19:08:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/6/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free