Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Schiller - Wallenstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAX OCH THEKLA
ock in i det sista bevara sin tragiska
egentliga Wallensteinstragedien löper
Piccolominis och Theklas kärlekssaga.
av den Schillerska diktningens hela
Ich
1st
Er
Eh
Ich
Als
Der das Unschätzbare besitzt.
Då upproret utbrister, gäller det för Max att välja. Sin
trohetsed mot kejsaren vill han icke bryta, sin faders för-
räderi söker han icke att ursäkta, mot Wallenstein, den forne
välgöraren, vill han icke kämpa, och så hänskjuter han till
Thekla att avgöra, vad som är hans plikt. Men hon svarar:
Geh’ und erfülle deine Pflicht! Ich würde
Dich immer lieben. Was du auch erwählt,
Du würdest edel stets und deiner würdig
Gehandelt haben. — — —-
Och så vandrar han med sin fatalistiska tro mot sitt ödes
fullbordan. Med riktig takt låter Schiller mordet ske bakom
scenen. Därigenom stegras icke blott situationens hemskhet,
utan Wallenstein kan
höghet.
Vid sidan av den
dock en annan: Max
Den är genomandad
idealitet — en idealitet, som stundom förefallit även den
tyska kritiken allt för hög och luftig, ehuru denna i regeln
icke plägar taga anstöt härav. Då de båda unga först upp-
träda, hava de redan förklarat sig för varandra, men de
inse själva, att deras kärlek är hopplös och att blott ett
himlens under kan hjälpa dem. Det visar sig nämligen
snart, att icke blott Wallensteins ärelystna drömmar stå i
vägen för deras förening, utan ock ett svårare hinder. För
sin son uppenbarar Ottavio Piccolomini sina planer mot
Wallenstein, och den ridderlige Max ser sig nödsakad att
skarpt fördöma faderns falskhet mot den, som i honom sett
en vän: Du raubst den Freund mir nicht. Lass mich den
Vater nicht verlieren. Och huru skulle han, förrädarens son,
kunna tänka på en förening med den förråddes dotter!
Men båda de unga ställa sig över politikens alla ränker
för att blott följa kärlekens och hederns bud. Då grevinnan
Terzky söker förmå Thekla att glömma sin böjelse, svarar hon:
bin die Seine. Sein Geschenk allein
dieses neue Leben, das ich lebe.
hat ein flecht an sein Geschöpf. Was war ich,
seine schöne Liebe mich beseelte?
will auch von mir selbst nicht kleiner denken,
der Geliebte. Der kann nicht gering sein,
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
