Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Goethes storhetstid - Den italienska resan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖMISCHE ELEGIEN 197
färg av den nya förbindelse, som Goethe kort efter hem-
komsten knöt med Christiane Vulpius. De äro ytterligt sinn-
liga, några i så hög grad, att de först i våra dagar kunnat
tryckas i den s. k. Weimarupplagan och även där blott i
stympad form. Den bästa torde väl vara den femte. Han
känner sig hänförd över att få vistas på klassisk mark, där
forntiden ständigt talar till honom och där han om dagen
fördjupar sig i de gamles verk. Men om natten skänker
Amor honom en än större lycka:
Und belehr ich mich nicht, indem ich des lieblichen Busens
Formen spähe, die Hand leite die Hüften hinab?
Dann versteh ich den Marmor erst recht; ich denk und vergleiche,
Sehe mit fühlendem Aug, fühle mit sehender Hand.
Raubt die Liebste denn gleich mir einige Stunden des Tages,
Giebt sie Stunden der Nacht mir zur Entschädigung hin.
Wird doch nicht immer geküsst, es wird vernünftig gesprochen;
Überfällt sie der Schlaf, lieg ich und denke mir viel.
Oftmals hab ich auch schon in ihren Armen gedichtet,
Und des Hexameters Mass leise mit fingernder Hand
Ihr auf dem Rücken gezählt.
Men det är knappt denna ohöljda sensualism, som nu
stöter så mycket — värre saker än så trycktes på 1700-
talet. Snarare föreningen av sensualism och filologisk lär-
dom. Ehuru Goethe under sitt uppehåll i Rom visst må
hava haft ett kärleksförhållande, sådant som eller liknande
det här skildrade, är det emellertid tydligt, att det hela är
en lärd imitation av de romerska elegikerna, särskilt av
Propertius — de skrevos ju heller icke i Rom, utan i Wei-
mar. Såsom imitationer äro de onekligen mycket väl gjorda.
Propertius har flyttats fram till 1780-talets Rom, och ele-
gierna äro verkligen nyantika. Men å den andra sidan är
Propertius’ världsåskådning den augusteiska tidens och kan
ej överflyttas till vår. Den var knappt heller den äkta an-
tikens. Propertius var en efterföljare till de lärde alexan-
drinska poeterna, och hans erotik har icke så litet av de-
kadenspoesiens unkenhet. Den har mera enerverad liderlig-
het än frisk, naturlig sinnlighet, och de fragment vi hava
av Sapphos dikter visa oss, att den gammalhelleniska poe-
siens erotik var en annan, vida sundare. Men Goethes
elegier hava icke blott den romerska epigonpoesiens haut
goût; den har ock dess lärdom. Elegierna överflöda av
klassisk mytologi, mest alexandrinarnes erotiska myter, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
