Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Inledning - Voss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 LUISE
men genom några kanaler, som vi nu icke känna, ligger
dock nog Luise bakom den store finländske skaldens Hanna,
ock även om ej så skulle vara fallet, har Voss dock äran
av att hava skapat själva genren.
Luise består av tre idyller, vilka alla utmärka sig för sin
brist på både yttre och inre handling. Den första, Das
Fest im Walde, skildrar hjältinnans, prästdottern Luises,
adertonde födelsedag. Man har just ätit middag ute i det
fria under prästgårdens båda lummiga lindar, och så beslutar
man sig för att dricka kaffe i skogen, vilket man också gör,
varpå följer aftonmåltiden och hemfärden — överhuvud be-
står den idylliska handlingen däri, att man äter, ofta och
mycket grundligt, samt framför allt däri att man dricker
kaffe. Isynnerhet dessa senare, alkoholfria symposier skildras
med en utförlighet och en omständlighet, som ej lämna
något övrigt att önska. Däremot skymta själva personerna
endast förbi och karaktäriseras blott med ett homeriskt epitet,
der ehrwürdige Pfarrer, die verständige Hausfrau, die rosen-
wangige Tochter, der edle, bescheidene Walter — det är
personerna vid de många måltidskalasen, och av dem är
Walter informator i huset och naturligtvis kär i Luise. At
denna erotik ägnar Voss dock ej någon vidare uppmärksam-
het, utan fördjupar sig i stället med dess större intresse i
de olika matsedlarna. I den andra idyllen, Der Besuch,
har Walter blivit pastor och kommer såsom fästman på be-
sök, varvid han naturligtvis bjudes på kaffe; i den tredje,
Die Vermählung, skildras vigselakten och bröllopsmåltiden.
Något egentligt innehåll kan dikten således knappast sägas
ha, berättartalang har Voss icke, ej heller förmåga att skildra
individer. Psykologiskt intresserad är Voss överhuvud icke.
Alla hans personer äro tämligen sentimentalt sötsliskiga, och
i likhet med så många av sina samtida har också Voss här
tagit intryck av den olycksalige Sterne. Poet var han till
sist icke, och det är ur den synpunkten ganska lärorikt att
jämföra Luise och Hanna, ty i Runebergs dikt se vi, huru
en stor skald kan avvinna samma ämne den högsta poesi.
Huvudvikten lägges där på att skildra, huru kärleken vaknar
i två unga hjärtan. För detta hade den prosaiske Voss ej
sinne. Men så klent hans poem än är, har det likväl en
ej ringa litteraturhistorisk betydelse.
Ty Voss har dock skapat den “homeriska“ stil, som långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
