Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - De sista Stürmer und Dränger - Jean Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 JEAN PAULS IIUMOIÍ,
ställa sig, huru samtidens litteratur skulle verka på en dylik
natur — Rousseaus skrifter, Werther och dylika arbeten.
A ena sidan detta känsliga, fordrande hjärta och å den
andra den kalla verkligheten, som ständigt stötte honom
tillbaka. Det är också om denna motsättning, som hela
hans författarskap rör sig.
En tid slogo hans romaner rent oerhört an, och i popula-
ritet tävlade han med Goethe. Han har även inverkat på
en hel följd av samtida och senare författare, särskilt på
nyromantiken. Nu däremot torde han utanför Tyskland
vara så gott som bortglömd, och för den, som icke är tysk
och icke har den congenialitet, som landsmanskapet skänker,
är det en hård penitens att arbeta sig igenom hans skrifter.
Ty Jean Paul är Sturm und Drangtidens säkerligen minst
sympatiska företeelse. Det självintresse, som hans samtid
ärvt från Rousseau, har hos Jean Paul stegrats till abnor-
mitet, han rent av “pjoskar“ med sitt eget och sina hjäl-
tars subtila själsliv, ty sina intryck har han tagit, tyvärr
icke blott från Rousseau, utan ock, i ännu högre grad, från
Sterne. Erån honom har han fått koketteriet, tillgjordheten,
mångordigheten och böjelsen att spela geni. Det var Sterne,
som förstörde honom. Hos Goethe, som — trots de in-
tryck även han i sina romaner mottagit från Sterne — lik-
väl hade för stor begåvning att helt ansluta sig till denna
förebild, hade detta självintresse så storslagna mått, att det
icke verkar pinsamt, hos Schiller förenar det sig med en
högstämd altruism, men hos Sterneimitatorn Jean Paul verkar
denna självbespegling och denna självbeundran nästan ret-
samt. Liksom Sterne hade han en tid namn om sig att
vara en stor humorist. Såsom sådan räknar honom ock en
så framstående smakdomare som Hettner. Men här har jag
icke kunnat följa honom, och måhända ser man saken olika
från tysk och från svensk synpunkt. Det vore orätt att
förneka tyskarna humor, ty den tyska litteraturen har efter
Jean Pauls dagar i Fritz Reuter fått en verkligt stor humo-
rist. Fransmännen hava en i Rabelais. Men i stort sett
sakna både tyska och franska författare verklig humor,
under det att däremot den engelska och nordiska littera-
turen har en följd av stora humorister. Att fransmännen
i regeln icke äro humorister torde sammanhänga med deras
utpräglade partisinne. Tyskarna äro, enligt min mening, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
