Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Schiller - Fiesco och Kabale und Liebe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TENDENSEN I KABALE UND LIEBE 153
mer, att han förälskat sig i en förtjusande ung flicka, Louise
Miller, som tyvärr är av en låg, borgerlig härkomst, dotter
till stadsmusikanten Miller. Han vill trots olikheten i börd
äkta henne, men har naturligtvis ej vågat yppa saken för
fadern. Av sin sekreterare Wurm får presidenten reda på
sonens lilla “amour“, som han dock betraktar från sin lasciva
synpunkt och därför ej anser vara ett allvarligt hinder för
den plan, han smitt. För all säkerhets skull vill han dock
ställa sonen inför ett fullbordat faktum och låter genom sin
hejduk, den narraktige hovmarskalken von Kalb, utsprida i
staden, att majoren samma dag skall förlova sig med lady
Milford. Därpå följer en patetisk scen mellan far och son.
Den senare tillbakavisar förslaget med förakt: Skulle ni
vilja vara far till en skurk, som äktar en priviligierad sköka?
“Mer än så! Jag skulle själv fria till henne, om hon ville
ha en femtioåring. Och skulle du då ej vilja vara son till
din skurk till far?“ Nej, så sant Gud lever — utropar
Ferdinand.
I den andra akten följer en likaledes högpatetisk scen mellan
Ferdinand och lady Milford. Mätressen är icke den fallna
kvinna, som presidenten förmodat. Hon vill komma lös
från den brottsliga förbindelsen, hon tvingats att ingå, hon
vill icke återvända till den furstlige älskaren, utan bliva en
hederlig mans hederliga hustru. Och till sist: hon har för-
älskat sig i Ferdinand samt avvaktar därför med spänning
hans bebådade besök. Han kommer och i några korta,
kraftiga repliker vägrar han att äkta henne: “Min värja
gav mig staten genom furstens hand, mitt hjärta Gud, min
vapensköld ett halvt årtusende. Jag är beredd att trampa
allt detta under fotterna, så snart ni kunnat bevisa mig, att
priset ej är sämre än offret.“ Men så kommer lady Milfords
försvar, och detta är ganska märkligt, ty här få vi för
första gången en sedermera mycket populär typ: den ädel-
sinnade, sentimentala hetären. Visserligen finnes denna redan
i den nyattiska komedien — Thais i Terentius’ Eunuchus —
men denna har ej haft någon betydelse för Schiller, vars
skapelse är fullkomligt ny och i stil med det sentimentala
århundrade, under vilket han levde. Lady Milford tillhör
Englands högsta aristokrati, men familjen hade landsförvisats
och råkat i nöd, och nästan ännu blott ett barn hade hon
överlämnats till den furstlige vällustingen. Men sitt in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
