Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethes ungdomskrets - Leisewitz och Maler Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOLO UND GENOVEVA 119
därför Golo en nyckel till Genovevas slottsträdgård, dit
Genoveva vid midnatt går ned. Golo, vars lidelse nu nått
höjdpunkten, kastar sig för hennes fötter, förklarar henne
sin kärlek och sluter henne i sina armar. Genoveva ropar
på hjälp, och i detsamma kommer en tjänare, en strid upp-
står, i vilken tjänaren såras, Golo flyr och Genoveva svim-
mar. Folk strömmar till, även Matilda infinner sig, genom-
skådar hastigt situationen och tar ledningen i sin hand.
Genoveva föres upp på sitt rum, där ingen utom Matilda
får se henne, och tjänaren kastas i fångtornet, av Matilda
anklagad såsom Genovevas älskare.
Golo är nu alldeles tillintetgjord. Han har blivit en
brottsling, och viljelöst överlämnar han sig till Matilda:
“Varför kom du hit? Jag skulle hava återfunnit mig själv,
begravt min lidelse i mitt hjärta. Men du ryckte ut den,
gav den stumma en tunga. Nu är jag den jag är!“ Mot
sin vilja måste han nu följa henne på brottets stig. Först
låter Matilda förgifta den fångne tjänaren, sedan anklagar
hon Genoveva för äktenskapsbrott, och saken skall avgöras
genom en gudsdom, en medeltida tvekamp, som skildras
med en för 1700-talet påfallande tidstrohet. Genovevas
kämpe, en ung riddar Karl, blir emellertid besegrad av
Golo, och Genoveva, som i fängelset fått en son, blir dömd
till döden. Några bovar förhyras att utföra dådet, men
genom en gammal hederlig trädgårdsmästare blir hon räddad
och dold i skogen. Under alla dessa slag i slag inträffande
händelser är Golo nästan fullkomligt apatisk och handlar
såsom i en dröm, ibland viljelöst slapp, ibland vilt upp-
brusande. Då Siegfried kommer tillbaka till sin borg, vill
Golo först mörda honom och står med dragen dolk invid
det gemak, där han sover. Men han kan ej förmå sig till
att dräpa den slumrande — en scen, som säkerligen inspi-
rerats av Macbeth. Matilda, som i nattdräkt kommit dit,
söker fåfängt lugna honom, men hans fantasi är så upp-
rörd, att han liksom Macbeth ser de mördades vålnader
framför sig, och till sist vänder sig hans raseri mot Matilda,
som han sårar med sin dolk;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
