Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethes ungdomskrets - Klinger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stürm und drang los
Du är mig tack skyldigt. Ha! Rasa nu och. vidga ut dig,
läska dig i allt virrvarr!“ — så konverserade den tidens
kraftgenier, och så fortsätter Wild hela dramat igenom.
Han är ett Vesuvius i ständig eruption, blott eld och lågor,
och lika oberäknelig som en vulkan. Men säg mig — frågar
hans kamrat La Feu — var äro vi nu egentligen? Äro vi
i London? Dör att nu hjälpa er ur drömmen — svarar
Wild — “så kan jag berätta, att jag från Ryssland fört er
till Spanien, emedan jag trodde, att kungen skulle börja
krig mot Stormogul. Men den spanska nationen var för
trög. Så packade jag in er, och nu är ni mitt inne i det
amerikanska kriget“. Den tredje vännen, Blasius, tycker
— med skäl — att detta går väl långt och att Wild släpar
dem med sig, som om han hade ett koppel hundar, men
Wild förklarar, att “Hin Hále inte kunde föra några större
narrar och olycksfåglar tillsammans. Därför få vi hålla hop,
om inte för något annat så för lustighetens skull“. Själv
hade han ingenstädes i världen funnit ro, “överallt måste
jag gripa till flykten. Jag har varit allt. Jag har varit
rallare för att vara någonting, jag har levat bland alperna,
vaktat får, dag och natt legat under det oändliga himla-
valvet, utkyld av vindarna och bränd av en inre eld. Ingen-
städes vila, ingenstädes rast!“ Men det är just denna vilda
originalitet, som gör honom oemotståndlig. Din kraft trycker
ned mig — säger Blasius — dödar mig, och jag hatar dig.
“Som du vill, men du måste älska mig!“ Och så omfamnar
Blasius honom och utropar: Vem kan stå mot dig!
Redan från början märka vi, att det är något hemlig-
hetsfullt med denne Wild, och så småningom lyftes slöjan.
Wild tillhör Englands högsta aristokrati, är son till lord
Bushy, och bakom hans liv ligger en familjetragedi. Lord
Bushy och lord Berkeley hade varit grannar och vänner.
Karl Bushy — Wild — hade förälskat sig i Berkeleys dotter
Karoline och hon i honom. Men så hade det brutit ut en
dödlig fiendskap mellan de båda husen, Berkeleys slott hade
blivit nedbränt, han hade förlorat hustru och barn, utom
Karoline, och genom Bushys intriger hade han drivits i
landsflykt till Amerika. Då vi där, i den andra scenen,
möta honom, är han ett slags ny Kung Lear, som halvt
förlorat förståndet och som går helt upp i sitt hat till Bushy;
hans sysselsättning är att bygga korthus och slå ned dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
