Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska restaurationens litteratur - Kavaljerernas litteratur - Komedien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARQUHAR 37 1
delvis en annan samhällsklass hade kommit till makten,
och Karl II:s drama var i själva verket en gengångare från
en försvunnen tid. När det skulle dö strådöden, var blott
en tidsfråga.
Ganska typiska för svängningarna inom den nya opinion,
som nu arbetade sig fram, äro Farquhars dramer. George
Farquhar debuterade redan som tjugoårig med komedien
Love and a bottle, uppförd samma år, som Colliers bok
kommit ut. Stycket är i den hävdvunna stilen, och i epi-
logen infogade författaren en direkt snärt till Collier. Men
redan hans nästa stycke, The constant couple (1700), är
betydligt mera städat och har även — visserligen först efter
en ganska omfattande omarbetning — kunnat bibehålla sig
på scenen ända in i våra dagar. I företalet säger han sig
“ej hava misshagat damerna eller sårat prästerskapet, ty
båda hava nu behagat säga, att en komedi kan vara under-
hållande utan smuts och skamligheter“. Men Farquhar var
icke mannen att fullfölja ett dylikt program, och i företalet
till det 1702 tryckta stycket The twin-rivals, som icke hade
slagit an trots det jämförelsevis moraliska innehållet, yttrar
han: “Den framgång, som osedliga dramer haft, har i Mr
Colliers Short view varit ett huvudargument mot författarna,
och utan tvivel skulle han hava gjort dramat en betydande
tjänst, om han kunnat straffa missförhållandena på scenen
utan att kväva dess liv. Jag har — fortsätter han — i
detta stycke bemödat mig om att visa, att ett engelskt
lustspel kan motsvara den mest stränga poetiska rättvisa.
Men större delen av en engelsk publik är inpyrd med andra
principer och försvarar lika energiskt det gamla poetiska
lättsinnet som den värnar sin borgerliga frihet. Alla ny-
heter tycka de vara tråkiga, och om en idé framlägges
aldrig så väl för dem, så får i alla fall författaren lida för
det. Ett lustspel utan sprätt, narr, hanrej eller kokett är
en alltför fadd anrättning för åtskilliga gommar, alldeles
som deras söndagsmiddag skulle vara utan biff och pudding.
Och det tror jag vara en av orsakerna till, att raderna voro
så glest besatta, då detta stycke uppfördes.“ En person
hade sedan också förtrott honom den allmänna meningen:
“man må nu synas vara aldrig så from hemma, men när
vi gå ut i staden, så är det för att vara liderliga“. Farquhar
återvände därför till den gamla, beprövade stilen. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
