Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska restaurationens litteratur - Kavaljerernas litteratur - Komedien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WYCHERLEY 363
karl, och för detta hade damerna den tiden mer än eljes
sinne. På en offentlig promenad attackerades han ock av
hertiginnan av Cleveland, Karl II:s bekanta mätress. Hon
slungade ut några råheter mot honom, vilka icke kunna
återgivas, men Wycherley förstod meningen, infann sig hos
hertiginnan för att begära en förklaring och blev hennes
älskare eller rättare sagt en av dem, ty utom den krönte
adoratören höll sig hertiginnan med åtskilliga andra, hertigen
av Buckingham m. fl. Och dem emellan rådde ingen svart-
sjuka, ty konungen tillät, såsom Macaulay anmärker, sina
älskarinnor samma frihet, som han gjorde anspråk på för
sig själv. Rivalen Buckingham gav Wycherley en plats
vid sitt regemente och en befattning vid hovet, hos Karl
II blev han gunstling, fick ett anslag ur privatkassan samt
blev till sist utsedd till guvernör för den unge hertigen av
Richmond, Karls naturlige son. Det var Wycherleys lyck-
ligaste tid, och han skrev nu sina återstående dramer: The
Dancing-Master (1671), The Country-Wife (1673) och The
Plaindealer (1674).
Men så tog han ett falskt steg och föll. Medan han
väntade på sin guvernörsbefattning, for han till en badort,
Tunbridge Wells, där han gjorde bekantskap med en ung,
rik, vacker och förnäm änka, lady Droghedha, friade och
fick ja. Då han emellertid fruktade, att konungen ej skulle
tycka om en gift guvernör, beslöto båda att hålla gifter-
målet hemligt. Detta lyckades emellertid icke, och Wycherley
fick vandra till Towern, vartill väl ock andra orsaker bi-
drogo. Därifrån slapp han visserligen snart ut, men med
hovgunsten var det förbi, och äktenskapet blev allt annat
än angenämt, ty lady Droghedha var med allt skäl ytterst
svartsjuk. Då och då fick väl Wycherley träffa sina gamla
vänner på ett värdshus, som låg mitt emot hans bostad,
men måste då sitta vid ett öppet fönster, så att frun, som
satt vid ett annat mitt emot, hela tiden kunde se och över-
vaka honom — en situation, som onekligen påminner om
Wycherleys egna lustspel, men vars komik han troligen icke
senterade.
Emellertid blev lady Droghedha efter några år sjuk och
dog, och icke nog med denna lycka: hon hade även insatt
Wycherley till sin arvinge. Men just detta arv blev orsaken
till hans fullständiga ruin. Han fick nämligen en dyrbar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
