- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 4. Den franska klassiciteten /
324

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - De sista klassikerna - Fénelon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

324 TÉLÉMAQUE
förhållanden, samt visade sig snart såsom en ypperlig stifts-
chef med en stor, praktisk organisationsförmåga. Fullstän-
digt slagen var han icke, utan väntade i Cambrai på den
händelse, som dock förr eller senare skulle inträffa, under-
höll en livlig brevväxling med sin forna lärjunge och her-
tigen av Beauvillier samt gjorde även med dem upp åt-
skilliga planer för det Frankrike, som de snart skulle komma
att styra. Särskilt livliga blevo dessa överläggningar, då
Monseigneur 1711 avlidit och man således kunde vänta, att
hertigen av Bourgogne när som helst skulle efterträda den
sjuttiotreårige konungen. Men segerns ögonblick skulle
aldrig komma. Aret därpå avled även hertigen av Bour-
gogne — helt hastigt — och därmed voro Fénelons för-
hoppningar för alltid jordade. Han överlevde heller icke
länge detta slag, utan slutade sina dagar 1715.
Sitt politiska program har han framlagt även i Télé-
maque, som genom en boktryckares indiskretion utgavs
1699, men som antagligen skrivits en fyra eller fem år
förut såsom ett slags uppfostringslära för hertigen av Bour-
gogne. Boken, som innehöll den skarpaste kritik av Ludvig
XIV, väckte ett ofantligt, för författaren allt annat än gläd-
jande uppseende, ty efter detta var Fénelon naturligtvis
alldeles omöjlig vid Ludvig XIV:s hov. Men allmänheten
slukade romanen, och utan tvivel hade den en icke ringa
betydelse för den opposition, som nu började resa sitt huvud.
Uppslaget har Fénelon naturligtvis fått från Odysséens
första böcker, som omtala, huru Odyssevs’ son Telemakhos
beger sig ut på en resa för att uppsöka sin fader och där-
vid först träffar Nestor och sedan Menelaos. Dessa båda
besök berättas i romanen dock blott i förbigående, i det
första kapitlet, och i stället upplever Télémaque en mängd
andra äventyr, kastas från det ena landet till det andra
och råkar i beröring med massor av personer, varigenom
han får tillfälle att studera olika former av statsliv. Ehuru
romanen rent av vimlar av efterbildningar från Homeros
och Vergilius, besticker sig själva det direkta lånet från
Telemakhien egentligen blott därtill, att Télémaque på sin
resa, liksom hos Homeros, åtföljes av sin lärare, den vise
Mentor, som i själva verket är gudinnan Athene. Genom
Mentors lärdomar utbildas den unge mannen till en vis
furste, och det hela går således ut på, kan man säga, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:45:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/4/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free