Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - De sista klassikerna - La Bruyère
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LA BRUYÈRES LIBERALISM 315
enklaste, det mest naturliga, det, som redan från början
och. utan ansträngning borde hava fallit honom in“. La
Bruyère är därför en verklig stilkonstnär, och franska kri-
tiker sätta häri hans egentliga storhet. Men måhända ligger
däri — såsom en av dem anmärker — också hans svag-
het. Han söker uttrycken, finner dem vanligen, men det
märkes, att han sökt. Pascal, som icke sökt, står därför
även här högre.
Till sist är han klassiker i sitt huvudintresse : den mänsk-
liga psykologien. Hela hans bok är ju blott en genomförd psyko-
logisk studie, och hans psykologiska skarpblick röjer sig icke
minst i hans pedagogiska aforismer, i vilka han visar sig så-
som en av de första,som trängt in i barnets föreställningsvärld.
Men å den andra sidan delade La Bruyère icke helt 1600-
talets uppfattning, och mellan honom och Bossuet ligger
det en klyfta. Ty i La Bruyères reflexioner förnimma vi
redan preludierna till 1700-talets liberalism. Condés skydds-
ling hade, såsom vi sett, minst av allt någon vördnad för
bördens prerogativ, och undertonen i hans bok är en varm
medkänsla för de fattiga och förtryckta — en medkänsla,
som erinrar om upplysningsfilosofernas och som står i så
skarp kontrast till den förnäma likgiltighet, som vi mött
hos en så nobel personlighet som M:me de Sévigné. Med
full mage — skriver han — och med ljuva ångor från
Avenay- och Sillery-druvan stiger M. Champagne upp från
bordet och undertecknar en order, som man lägger fram
för honom. Den skulle, om man ej funne något botemedel,
taga brödet från en hel provins. Men han är ursäktlig.
Huru skulle han kunna förstå, just då matsmältningspro-
cessen börjat, att det någonstädes finnes folk, som kan dö
av hunger! Den där gossen — skriver han på ett annat
ställe — som ser så frisk och blomstrande ut, är herre till
ett abbotstift och har tio andra bénéficier, som ge honom
en samlad årsinkomst av 120,000 livres i guldstycken. På
en annan ort finnes det etthundratjugo fattiga familjer, som
icke kunna elda under vintern, icke hava kläder att skyla
sig med och ofta sakna bröd. Vilken fördelning! Men La
Bruyère är redan på det klara med, att bördsaristokratiens
roll är utspelad och det redan nu är det “tredje ståndet“,
som tränger sig fram. De höga herrarna kunna icke ens
sköta sin egen ekonomi, skryta t. o. m. över denna okun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
