Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Racine - Racines främsta tragedier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 PHÈDRE
måhända blivit förd bakom ljuset, och befaller, att Oenone
ännu en gång skall förhöras. Men nu kommer upplösningen:
Phèdre är döende, Oenone har i förtvivlan kastat sig i havet
och slutat sitt liv, och Hippolyte har dräpts av ett vidunder,
som på Theseus’ bön skickats av Neptunus. Så föres drottningen
in. Hon har tagit gift och har blott velat leva så länge, att hon
inför sin make kan betyga Hippolytes oskuld och sitt eget brott.
Déjà jusqu’à mon coeur le venin parvenu
Dans ce coeur expirant jette un froid inconnu;
Déjà je né vois plus qu’à travers un nuage
Et le ciel et l’époux que ma présence outrage;
Et la mort, à mes yeux dérobant la clarté,
Rend au jour, qu’ils souillaient, toute sa pureté.
Den idealitet, som Euripides ej mäktat giva sin hjältinna,
den har Racine med mycket små medel kunnat skänka sin,
karaktären har inga motsägelser, och handlingen utvecklar
sig fullkomligt följdriktigt ur karaktärer och situationer.
Pa samma sätt som de här refererade dramerna äro Raci-
nes övriga tragedier, Bajazet, Mithridate och Iphigénie,
byggda. De båda bibeldramerna däremot hava ett avvikande
skaplynne. De behandla inga psykologiska problem, karak-
tärerna äro enkla och osammansatta samt erinra närmast
om folksagans gestalter, vilka de likna även däri, att de
äro enbart goda eller enbart onda. Någon själsstrid genomgå
de icke, och huru än situationen växlar, förbliva de oförändrade.
Dessa bibliska stycken äro därför kanske mindre dramer
än stora, religiösa hymner, fyllda av profetdiktningens och
Psaltarens hela rika poesi, med en lyrisk flykt och en orien-
talisk färgprakt, vartill ej många motstycken finnas inom
världslitteraturen. Den bibliska poesi, som på 1700-talet
återuppstod såsom en reaktion mot tidens rationalism, hämtade
också sin näring ej blott från Paradise Lost, utan ock från
Athalie. För att finna detta behöva vi blott läsa dessa strofer
ur en av Athalies körsånger:
O bienheureux mille fois
L’enfant que le Seigneur aime,
Qui de bonne heure entend sa voix
Et que ce Dieu daigne instruire lui-même!
Loin du monde élevé, de tous les dons des cieux
Il est orné dès sa naissance;
Et du méchant l’abord contagieux
N’altère point son innocence.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
