Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Racine - Racines biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2 7 8 RACINES STUDIER
honom. Racine blev, om än icke direkt en lärd, så likväl
en genombildad humanist, särskilt förtrogen med den grekiska
litteraturen, och det var denna hellenism, som sedan så starkt
skulle prägla hans diktning och giva denna dess särlynne.
1600-talet i övrigt tog företrädesvis sina klassiska intryck
från Rom, och nästan endast Racine och Milton voro på-
verkade av Hellas stora skalder.
Sedan Racine vid nitton års ålder lämnat Port-Royal,
synes han hava tvekat om levnadsbana, tänkt på advokatens,
litteratörens eller poetens levnadskall. En morbror, som var
generalvikarie i stiftet Uzés, förmådde honom emellertid att
bestämma sig för det sistnämnda alternativet, och i det
syftet reste Racine ned till onkeln i Provence för att där
efter en teologisk kurs mottaga en kyrklig plats, som mor-
brodern hoppades att kunna skaffa honom. Men sedan han
ett år hållit på med teologien, fick en annan det avsedda
prebendet, och Racine uppgav därför planen att låta prästviga
sig, vilket emellertid ej hindrade, att han sedermera fick
mottaga icke mindre än tre olika kyrkliga sinekurer, trots det
att han författade pjäser för den av kyrkan så hatade teatern.
Även dessa teologiska studier i Port-Royal och Uzès fingo
betydelse för hans skaldskap, särskilt för hans sista, som
från dem fått den starkt bibliska färgtonen.
Innan Racine bestämde sig för att resa ned till Uzés, hade
han emellertid redan försökt sig såsom författare, med ett
ode över Ludvig XIV:s giftermål (1660), och ehuru poemet
var ganska klent, renderade det honom dels en present på
hundra louisdorer, dels en pension på 600 livres. Det var
därför ganska naturligt, att han, då han på hösten 1662
kom tillbaka till Paris, skulle fortsätta på denna så lyckligt
började bana, och därvid hade han turen att genom några
nya oden genast bliva så pass bemärkt, att han uppfördes
på Chapelains lista på litterära pensionärer. Han var då
endast en helt ung man, litet över tjugotre år, och hade
således haft en ganska snabb karriär.
I juni 1664 uppfördes hans första tragedi La Thèbaïde
av Moliéres trupp — att Molière själv skulle hava haft
någon del i författarskapet, är en säkerligen oriktig uppgift.
Att så är, framgår redan därav, att stycket ursprungligen
skrevs för Hotel de Bourgogne, och Moliéres konstuppfattning
spåras här alls icke, ty Racine är här ännu endast en imitatör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
