- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 4. Den franska klassiciteten /
272

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - La Fontaine

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

272 LA FONTAINES CONTES
saken helt naturligt: Jag tankte mig just till er! Och så
flyttade han dit. Men därmed var det också slut med hans
flyttningar, ty 1695 befriade döden honom från alla om-
sorger för morgondagen.
Någon vördnadsbjudande åldring blev han trots sina sjuttio-
fyra år aldrig. Icke blott till sin moraliska åskådning,
utan ock till hela sitt levnadssätt hade han alltid varit en
genomförd libertin, ehuru visserligen utan all reflexion, ej
av någon filosofisk övertygelse, utan endast av naturell. Men
då han uppnått sjuttioett år, blev han livsfarligt sjuk, och nu
blev han rädd för efterräkningen på andra sidan graven,
omvände sig, skrev psalmer och bar t. o. m. tagelskjorta.
Omvändelsen återkallar ju i minnet La Rochefoucaulds maxim:
“Les viellards aiment à donner de bons préceptes, pour se
consoler de n’être plus en état de donner de mauvais exemples“.
För denna nya roll, som han uppbar med mindre grace än
den gamla, passade han emellertid föga och slapp även att
spela den länge. Vidare på djupet gick omvändelsen icke,
och i själva verket dog han såsom han levat — som ett
stort barn, på vars oarter man har svårt att bli ond.
Såsom poet utvecklade sig La Fontaine sent och hade
kanske aldrig blivit, vad han blev, utan bekantskapen med
Molière och Boileau. Innan han kommit under deras in-
flytande, erinrar han mest om Voiture och skrev även seder-
mera saker, vilka alls icke kunna räknas till den klassiska
litteraturen. Hans betydelse såsom skald anknyter sig blott
till två samlingar, till hans Contes och till hans Fables.
Hans första betydande conte, Joconde, skrevs så sent som
1664, då han redan var fyrtiotre år, och det var först nu
han slog igenom som författare. Själva berättelsen, som
hör till dem, vilka icke kunna refereras, är lånad från en
episod i Ariostos Orlando Furioso, och över huvud hade
La Fontaine ingen uppfinningsförmåga, utan bearbetade
blott gamla ämnen; de flesta av hans övriga contes äro
hämtade från Decamerone, Cent nouvelles nouvelles, Hepta-
merone och andra renässanssamlingar, även från medel-
tidens franska fableauer. Innehållet i dem alla är till ytter-
lighet lättfärdigt, och mer än något annat visa dessa contes,
huru föga Pascals och Bossuets religiositet kunnat genom-
tränga samhället. Trots den yttre kyrkligheten hade renäs-
sansens satyrlynne ej förkvävts, och La Fontaine är den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:45:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/4/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free