Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Molière - Molières död - Molière såsom karaktär och skald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 BEGRAVNINGEN
för att mottaga dödssakramentet, dels att han kommunicerat i
en annan kyrka än församlingens, måste Harlay giva vika
och tillåta kyrkoherden i S. Eustache att giva “avlidne Molière“
en kristlig begravning i församlingens kyrkogård, dock under
villkor att det skedde i tysthet, med endast två präster, ej
vid dagsljus och utan någon gudstjänst i kyrkan. Det var
därför föga bättre än en förbrytares begravning, som han
till sist unnade Frankrikes störste skald, och i kyrkans
register kallas den döde varken författare eller aktör, utan
“tapissier, valet de chambre ordinaire du Roi“.
Begravningen försiggick emellertid utan alla störande av-
brott, och de uppgifter, som gå i motsatt riktning, bero på
ett missförstånd. Kistan höljdes av ett vackert bårtäcke,
som tapetserargillet lämnat och som uppbars av fyra präster;
efter följde tre andra — ej blott två — sex barn buro
vaxljus i silverstakar och flera betjänter facklor. Vid begrav-
ningen hade trots den sena timmen samlat sig en stor män-
niskomassa, och bland denna lät Armande Molière utdela
över 1,000 livres, så att alla fattiga fingo fem sous var.
Över graven lät hon till sist lägga en stenplatta.
Men hon sökte även att troget skydda hans käraste ska-
pelse — den teater, för vilken han skrivit alla sina dramer.
Efter Molières död ville konungen slå i hop de båda trup-
perna i Hotel de Bourgogne och Palais Royal; den senare
skulle helt enkelt uppgå i den förra. Men genom hennes
och La Granges ansträngningar förhindrades detta, och i
stället rekryterades Molières trupp med de bästa krafterna
från Théâtre du Marais, som nu upphörde. Truppen fick
visserligen flytta från Palais Royal, men vid rue Guénégaud
hyrde man ett bollhus, där man under ganska brydsamma
förhållanden fortsatte ända till 1680, då de båda teatrarna
sammanslogos till en enda — Comédie française, som således
kan räkna sina anor både från den gamla mysterieskådeba-
nan i Hotel de Bourgogne och från Molière.
MOLIÈRE SÅSOM KARAKTÄR OCH SKALD
Både till karaktär och levnadsöden företer Frankrikes
störste skald stora likheter med Englands. Bägge hade ut-
gått ur borgarklassen, men bägge hade på sätt och vis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
