Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Molière - Don Juan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 46 DON JUANS-BEABBETNINGAR
hos Condé. Det nya stycket tog upp samma tema från en
annan sida.
Själva ramen var icke vidare lyckligt vald, och stycket
hade heller icke någon större framgång på scenen, ehuru det
utan tvivel hör till Molières mest betydande. Såsom jag
redan påpekat (III, 387) är det en bearbetning i tredje eller
fjärde hand av ett spanskt stycke, El burlador de Sevilla.
Men det, som utgör själva huvudpunkten i det spanska
stycket — spökets uppträdande — var en omöjlighet i
Ludvig XIV:s Frankrike. Molière själv kan icke taga denna
i Spanien — med dess bigotta katolicism — så mäktigt
gripande scen på fullt allvar, och man märker hans skeptiska
leende. Avgrunden öppnar sig och slukar Don Juan, men
stycket slutar icke därmed, utan med Sganarelles skämt.
Detta förstör alldeles den spanska effekten : tanken i pjesen
och formen för denna hänga icke rätt ihop.
Det spanska originalet röjer sig också däri, att dekora-
tionerna här växla för varje akt, utan att Molière brytt sig
om rummets enhet.
Att Molière över huvud tog upp ämnet, berodde nog
på en önskan hos truppen, ty ämnet hade blivit mycket
populärt i Frankrike. På italienska hade Tirsos stycke be-
arbetats av två italienare, Cicognini och Giliberto. Den
förras drama uppfördes redan 1658 av den italienska trupp,
som med Molière delade salen i Hotel Petit-Bourbon. Gili-
bertos bearbetning lades till grund för två franska, den ena
av De Villiers, den andra av Dorimond, och bägge spelades
i Paris, De Villiers i Hotel de Bourgogne, Dorimonds av en
annan trupp, som stod under beskydd av La grande Made-
moiselle. Alla dessa versioner kände Molière till, troligen
även Tirsos original, ty han läste och förstod spanska och
hade en ganska stor samling av spanska dramer. För den
orimliga titeln Festin de Pierre (Pierres gästabud) i stället
för “Stengästen" (Convidado di piedra) är han icke ansvarig,
ty den var före hans stycke populär och inarbetad samt
användes redan av den italienska truppen i Petit-Bourbon.
Orsaken, varför Moliere beslöt sig för att bearbeta ett
dylikt stycke, vars bigotteri tycktes ligga så föga för honom,
var — utom hänsyn för truppen — att han här fann en
hjälte, som just nu passade honom. Såsom jag i föregående
del påpekat, kan man i det absolutistiska Spaniens drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
