Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Molière - Tartuffe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TARTUFFES KARAKTÄR 241
skådar och förstår att utnyttja. Han översvallar i beundran
för sin “dyre vän“, låter honom hopa välgärningar på väl-
gärningar, får allt mer och mer att tacka dennes ädelmod
för och blir på så sätt enväldig herre över denne. Han
förmår honom att göra sonen arvlös och giva honom dottern
till maka. Målet för hans strävanden — Orgons förmögenhet
— synes således nått. Men så kommer krisen. Tartuffe
har underklassens brutala sinnlighet. Att han tycker om
ett gott bord, betyder mindre — för sprit har han i likhet
med dylika individer mindre sinne — men han är liderlig,
och detta bringar honom på fall. I sina försök att förföra
Orgons hustru glömmer han sin klokhet och blir överlistad.
Tartuffe, som behärskar hela dramat, uppträder själv,
egendomligt nog, först i den tredje akten. Men redan
förut fyller han det hela och är från olika sidor karaktäri-
serad, långt innan han visar sig. I det fallet verkar han
såsom Agamemnon i Aiskhylos’ Oresteia, och Molière har här
utfört samma konstgrepp. Vi hållas hela tiden i spänning
och längta efter att få se denne underbare man, som så
behärskar allt och alla. Till sist uppenbarar han sig —
bacillen, som kommit in i familjelivet och förgiftat detta.
Den falska fromheten har icke blott gjort människorna
fientliga mot all sann och naturlig livsglädje; den har ock
gjort dem elaka, nästan grymma, den har söndrat föräldrar
från barn och utplånat de naturliga, mänskliga dygderna.
Tendensen är således: bort med denna konstlade, men moderna
fromhet, som endast är en annan form av den falska idea-
lism, mot vilken Molière hela tiden kämpat, och låtom oss
återvända till den rena, sunda, oförfalskade naturen! Om
denna tendens misstog sig ingen, och därav kan man också
förstå den förbittring, som stycket väckte. Ty det angrep
icke blott skenheligheten, utan anföll på en vida bredare
front — däri hade Molieres fiender rätt.
Med Tartuffes avslöjande är dramat egentligen till ända.
Huru Molière ursprungligen tänkt att avsluta det, sedan
Tartuffe i fjärde aktens sista scen blivit utvisad ur Orgons
hus, veta vi icke, och den nuvarande upplösningen bär alla
spår av att vara tillfogad för att utverka konungens tillstånd
att uppföra stycket. Den avslöjade Tartuffe har bemäktigat
sig några viktiga papper, Orgon skall fängslas såsom stats-
förbrytare, och Tartuffe har blivit ägare av Orgons hela
Sehilek. Allmän litteraturhistoria. IV. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
