Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Molière - De första striderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DON GARCIE 227
En dum lantjankare reser till Paris för att väcka process
mot preciöserna, processen kommer verkligen till stånd och
domarna fälla sitt utslag i önskad riktning — det preciösa
språket fördömes och Artamène och andra romaner förbjudas.
Men så slutar det hela med, att man endast velat driva
med den enfaldiga lantpatronen, och i sak segrar de preciösa
damernas advokat: de ha i själva verket förädlat språket.
Såsom en fortsättning på denna kampanj kan man ock anse
Somaizes förut omtalade Grand Dictionnaire Des Précieuses
Historique, Poétique (1661).
Andra uppträdde till försvar för Molière, och landsorts-
aktören hade med ens blivit ett stridsobjekt i Paris. Att
han genom sitt angrepp lyckats dräpa preciösväsendet, är
naturligtvis ett överdrivet antagande ; Le grand Cyrus hade
nog fortfarande sina beundrare. Men barocken hade dock
fått ett grundskott, och Les Précieuses ridicules kan därför
betraktas såsom den nya klassiska litteraturens första storm-
svala.
Men stycket har också en annan betydelse. Frånser
man de långt tillbaka i tiden liggande L’Avocat Pathelin och
Jodelles Eugène är Les Précieuses ridicules det första natio-
nellt franska lustspelet; det är den gamla medeltida farsen i
konstnärlig gestalt och med ett verkligt socialt innehåll.
Den har bibehållit medeltidsfarsens ystra tjuvpojkslynne,
men bakom detta ligger nu ett allvarligt patos, en strävan
att reformera samhället, en kamp för idéer. Och det var
detta lustspel — som spanjorerna icke känt och knappast
heller italienarna — som Molière nu skapade och som han
under sin följande verksamhet utvecklade i allt rikare och
rikare former.
Samtidigt med Les Précieuses ridicules skrev Molière två
andra stycken, som alls ej hava samma betydelse. Det ena,
Don Garcie de Navarre, är väl närmast en bearbetning från
italienskan, från Cicogninis Gelosie fortunate del principe
Rodrigo, men det kan knappt lida något tvivel om, att
Cigognini här haft en spansk förebild, ehuru någon dylik
ännu ej blivit uppvisad. Spanien började vid denna tid,
genom Ludvig XIV:s giftermål med en spansk infantinna,
att åter komma på modet, och förmodligen var det denna
smak, som vållade, att Molière redan 1659 skrev detta stycke,
som väl offentligen uppfördes först i februari 1661, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
