Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mellan klassicitet, barock och renässans - Renässansens epigoner - Den picareska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RENÄSSANSENS EPIGONER
Vi skola nu följa en annan strömning inom den franska
litteraturen under övergångstiden före 1660, den strömning,
i vilken renässansen med dess naturalism och dess fritänkeri
ännu fortlever. Hen framträder i den picareska romanen,
i satiren och i burlesken.
DEN PICARESKA ROMANEN
Såsom vi förut sett, stammade den preciösa romanen huvud-
sakligen från Spanien; det är Amadis och Diana, som här
gå igen, visserligen med ’ett inslag fran den italienska pasto-
ralen, från Arcadia och Pastor fido och icke minst fran
Heliodoros. Men denna roman är också ett uttryck för en
sida hos det franska lynnet, för den förkonstlade överför-
fining, som vi kunnat iakttaga redan under medeltiden i
den provençalska lyriken och som ligger nära för ett folk
med så utbildad estetisk kultur som det franska. På samma
sätt är det med den preciösa romanens motsats, den picareska
romanen. Också denna stammar från Spanien; Lazarillo de
Tormes hade översatts redan 1561, Guzman de Alfarache
1600, Don Quijote och Marcos el Obregon 1618, och som
vi skola se, fingo de strax därefter franska efterföljare. Men
även hos dessa möta vi ett rent franskt inslag; i dessa ro-
maner är det nämligen den gamla franska fableauen, som
får sin återuppståndelse, fableauen med dess goda lynne och
dess glada — kanske något skadeglada — skratt, den franska
realismen och den franska observationsförmågan. Men lika
litet som idealromanen ännu kunde höja sig till verklig konst,
lika Htet kunde den reahstiska romanen göra det. Även
denna stannade vid några ansatser, och det var först Le
Sage och Prévost, som under det nästa århundradet nadde
det mål, efter vilket 1600-talet förgäves strävat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
