Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mellan klassicitet, barock och renässans - Klassicitetens pioniärer - Franska Akademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKADEMIENS ORGANISATION 83
saknas under Ludvig XIV:s och. Ludvig XV:s tid, hava i
regel aldrig sökt att bliva medlemmar; under den señares
tid spelade protektorns motvilja mot alla radikaler också en
stor roll, och encyklopedisterna nästan smugglades in.
Ämbetsmännen voro en ständig sekreterare — först Conrart—
och vidare en direktör och en kansler (d. v. s. ordförande
och vice ordförande), som genom lottning utsagos för två
månader. Sammanträdena höllos en gång varje vecka, och
enligt statuterna skulle varje sammanträde börja därmed, att
en ledamot uppläste en “discours“, som han författat: Sur
l’éloquence française, De l’utilité des conférances, De 1’amour
des sciences o. s. v. En dylik discours fick blott upptaga
en kvart, högst en halvtimma. Resten av sammanträdet skulle
ägnas åt granskning av inlämnade skrifter samt åt utarbe-
tande av akademiens ordbok, retorik, grammatik och poetik.
Den discours, som upplästs, skulle av direktören lämnas till
två “kommissarier“, vilka inom en månad skulle till akade-
mien inkomma med sina anmärkningar. Med ledning av
dessa skulle författaren rätta sitt opus, varefter detta, om
kommissarierna gillade förbättringarna, överlämnades till sekre-
teraren, som påtecknade akademiens “approbation“. Akade-
miens huvudsakliga sysselsättning skulle således väl mycket
hava erinrat om skolans, hava bestått i författandet och
rättandet av krior. Efter en ganska kort tid fann man
också det puerila i detta och slutade upp med dessa före-
drag för att i stället ägna sig åt ett mera vetenskapligt
arbete. Enligt statuterna var “akademiens förnämsta upp-
gift att med all omsorg och all möjlig flit arbeta på att
giva vissa regler åt vårt språk och göra detta rent, vältaligt
och i stånd att behandla konster och vetenskaper“. I det
syftet skulle akademien utgiva en ordbok, en grammatik, en
retorik och en poetik. Men av dessa kom akademien blott
att fullborda ordboken, till vilken vi strax skola återkomma.
En annan uppgift för akademien var att, om så önskades,
granska medlemmarnes skrifter, “men om hon av någon
anledning finner sig nödsakad att granska andras, skall hon
endast giva sina råd utan att utöva någon kritik och utan
att uttala sitt godkännande“. Såsom vi sedan skola se, fick
denna paragraf en icke ringa betydelse i akademiens historia.
Nagot direkt politiskt syfte med sin skapelse hade Richelieu
icke, ehuru parlamentet misstänkte detta, utan närmast blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
