Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klassicitetens religiösa och vetenskapliga kultur - Den vetenskapliga kulturen - Filosofien - Spinoza
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUDAKNAS HISTOKIA 43
bildning, och andligen levde han mera i Frankrike och
England än i Tyskland; hans skrifter äro också avfattade
på franska eller latin, ej på tyska. Spinoza var ännu mera
hemlös, och ehuru han var född i Amsterdam, var spanskan
hans modersmål. Han tillhörde det israelitiska “vandrar-
folket“ , blev t. o. m. utstött av detta, utan att därför bliva
kristen och själv kände han sig blott tillhöra mänskligheten,
ej ett enskilt land. Med en viss rätt kan man väl räkna
honom till upplysningstidevarvet, ty flera av dess ledande
idéer återfinnas redan hos honom, och med sin reaktionära
samtid stod han på de flesta punkter i strid. Men å den
andra sidan var han under upplysningstidevarvet redan bort-
glömd, och det var ej från honom, som den nya rörelsen
utgick; först mot slutet av 1700-talet drogos hans skrifter
åter fram ur glömskan, och det var först då, som hans idéer
fingo sin stora betydelse för den europeiska kulturen. Till
sin metod tillhör han i varje fall klassiciteten. Liksom
Descartes är han en stor systembyggare, ännu mera kon-
sekvent än denne tillämpar han den matematiska metoden,
och den första striden om honom stod dock under klassi-
citetens tidsålder.
Spinoza var, som sagt, en man utan fädernesland, men
med starka rötter hängde han dock samman med det folk,
vars son han var, och med Spinoza gjorde detta åter en
insats i mänsklighetens historia.
Från detta arbetes andra del erinra vi oss den medeltida
judiska kulturens blomstring och förfall. Samma kamp, som
under antiken pågått mellan lagjudendomen och profetismen,
mellan andlig träldom och ett fritt religiöst liv, hade under
andra former fortsatt också under medeltiden. Av den stora
frihetsrörelsen under 1100- och 1200-talen hade även judarna
ryckts med, särskilt i Spanien och Provence, och vi minnas,
att flere judiske tänkare och lärde då gått i spetsen för den
vetenskapliga forskningen. Men även reaktionen uppstod
ungefär samtidigt, mot 1200-talets slut, inom judendomen
och inom den kristna och muhammedanska världen, och
ater segrade lagjudendomen, liksom den segrat vid den nya
tideräkningens början. Genom denna reaktion avsöndrades
judarna åter från de andra folken, upphörde att deltaga i
dessas kulturarbete och sjönko ned till en föraktad parias-
klass, som blott intresserade sig för ceremoniallagens före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
