Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Senrenässansen
- Spaniens litteratur
- Lyrik och epik
- Lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LYRIK OCH EPIK
LYRIK
Den stora religiösa reaktionen hade utgått från Spanien,
och denna hade närmast återverkat på Italien. Det estetiska
programmet för den nya tiden hade däremot först utformats
i Italien. Men av detta blev Spanien i det hela opåverkat.
Det italienska inflytandet är här äldre, härrör från den
föregående period, som redan skildrats. Denna italienska
strömning fortsätter väl inom lyrik och epos även under denna tid,
men impulserna från den italienska senrenässansen äro ytterst
obetydliga och hava nästan blott ett — vad man kunde
kalla — “histologiskt“ intresse. I stort sett är den spanska
litteraturen fullkomligt originell.
Dess grunddrag hava redan angivits: en lidelsefull,
brännande religiositet, en rojalism, som också har något av
religiös övertro hos sig, en våldsamt uppdriven hederskänsla,
vars lagkodex synes oss fullkomligt främmande och obegriplig,
en egendomlig brytning mellan en sund realism och en
översvallande idealism, som lätt slår över i fullkomligt
grotesk barock, men som också kan avsätta sig i alster av
en nästan serafisk skönhet, en färgrik, ridderlig romantik,
som bjärt kontrasterar mot det nästan kinesiska
ceremoniväsen, som rådde i det verkliga livet — således en dikt,
rik på skärande kontraster, men kanske just därför också
rik på en egenartad skönhet.
I viss mån kan man säga, att medeltiden på nytt stått
upp i denna dikt, men fullt sant är detta icke, ty denna
tids spanska litteratur erinrar mera om den medeltid, som
nyromantiken sedan drömde sig, än om den verkliga. Denna
kände aldrig den devota vördnad för konungamakten som
Calderons samtida och den heliga alliansens skalder, och ej
heller dess religiositet var fullt densamma. Medeltidens
bigotteri hade något naivt hos sig, yttrade sig ibland i rå
övertro, stundom i en sällsport skär poesi, men den hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0353.html
