- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden /
303

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens avslutning - Allmän översikt - Den döende medeltidskulturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ALLMÄN ÖVERSIKT


DEN DÖENDE MEDELTIDSKULTUREN



Dante avled 1321, och då var Petrarca, den förste
renässansmannen, redan en sjutton års yngling. I Italien gå medeltid
och renässans således i varandra, och medeltidens
avslutningsperiod, ungefär från 1300-talets början, är således en
tidsålder, då den gryende renässansen kämpar mot den utlevade
medeltiden. Ty renässansen hade ingalunda, såsom man ofta
föreställer sig, karaktären av en plötslig eruption, som i ett
nu sopade bort hela den äldre tiden. Denna levde kvar —
i viss mån långt in på 1600-talet. Men dödskampen varade
olika länge i olika land, och den nya rörelsen framträder
tidigare i ett land, senare i ett annat. Den utgår från
Italien, men även där kunde den först med högrenässansen,
omkring 1470, tränga igenom. Den engelska renässansen
började också på 1300-talet, med Chaucer, men avbröts nästan
fullständigt; hela 1400-talet har här en fullkomligt
medeltida karaktär, och först med det nästa århundradets början
kommer en ny svallvåg från den italienska renässansen. I
Frankrike blanda sig under 1400-talet renässans- och
medeltidsrörelser om varandra; i Tyskland, där medeltiden kanske
satt djupast rotad, röjer sig den nyare tiden först mot
1400-talets sista slut, och i Spanien dröjer det ännu längre.

1300- och 1400-talen tillhöra således både renässansens
och medeltidens litteraturhistoria. För så vitt dessa
århundraden falla inom den senare, bära de dödsmärket. De
medeltida idéerna och institutionerna voro utblommade.
Munkordnarna, som vid olika tillfällen under medeltiden varit
kulturens bärare, hade alldeles förfallit, och humanisterna
giva en förfärande bild, måhända något chargerad, av de
nästan övergivna och vårdslösade klosterbiblioteken. Det
frejdade Parisuniversitetet var i upplösning. Sin första
knäck torde detta hava fått genom digerdöden och sedermera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free