- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden /
136

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den folkliga berättelsen - Clerici vagantes - Fableau och conte dévot i Frankrike

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Någon litterär ambition ägde han icke, och vid sidan av
diktkonsten slog han sig också på andra yrken. Jag —
säger en joglear — kan berätta sagor både på franska och
latin, och jag kan massor av chansons de geste. Jag —
säger den andre — kan slå åder på kattorna och koppa
oxarna. Jag — skryter den tredje — kan spela på fiol,
skalmeja, flöjt och harpa, och jag kan en massa visor. I
romanen Flamanca förekommer en annan redogörelse för
joglearernas repertoar. En sjöng en lai, en annan föredrog
romanen Ivain, ännu andra spelade harpa, flöjt och
säckpipa. En visade marionetter, en annan kastade kniv, en
tredje slog kullerbyttor, en fjärde hoppade genom tunnband
o. s. v. Någon skarpare skillnad uppdrog man icke mellan
dessa olika konststycken — och dock: dessa ringaktade
gycklare voro verkliga skalder, lika väl som antikens och
renässansens hantverkare voro konstnärer. Bäst teckna de
själva i fableauerna, och vi skola därför börja med dessa.

FABLEAU OCH CONTE DÉVOT I FRANKRIKE



Med en fablel eller fableau menade man en skämtsaga
på vers — åttastavig vers med parrim. Någon gång kunde
joglearen själv hava hittat på innehållet, men i regeln nöjde
han sig med lån från folkets outtömliga förråd av dylika
anekdoter och historier och diktade blott om dem. Dylika
fableauer möta vi några enstaka gånger redan på 800- och
900-talen, men då på latin, som ännu var klerkens enda
språk; tanken att på vers behandla dylika småberättelser
hade han nog fått från Ovidius, och till en början voro väl
dessa latinska fableauer stilövningar av ungefär samma art
som Waltarius. Men redan på 1000-talet gjorde
driftedjäknen den upptäckten, att det lönade sig väl så bra att
dikta på folkets språk. Den publiken var talrikare, och
slantarna föllo därför rikligare i hans mössa, när han fått
ett dylikt auditorium att skratta. Dikten blev därför hans
levebröd. Det är bruket i Normandie — heter det i en
dylik saga — att den, som får natthärbärge, betalar sin
värd med en fableau eller en chanson. Den äldsta
daterbara fableauen är från mitten av 1100-talet, men efter
denna tid följer en hel flod av dylika ända till slutet av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free