Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den folkliga berättelsen - Sagans historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Söderbergs roliga skämtsaga Den talangfulla draken — men
den stammar troligen från Grekland; motivet förekommer
nämligen långt förut hos Pseudo-Kallisthenes. Och icke
heller träffa vi några fésagor bland medeltidens
predikoexempel: en av Boccaccios noveller kunde väl, såsom vi
skola se, utläggas av en predikant, men man har intet
exempel på, att någon enda predikat om prinsessan
Törnrosa eller om Cendrillon. Den största bristen i Benfeys
teori ligger dock däri, att han förnekar existensen av en
europeisk sagolitteratur före medeltidens bekantskap med de
indiska sagosamlingarna. Och att detta är grundfalskt, har
den senare forskningen till full evidens visat.
Den tredje teorien, som förfäktats av Tyler, Lang,
Mannhardt m. fl. och som kallas den “antropologiska“, ställer sig
också på den rakt motsatta ståndpunkten: sagor finnas och
hava funnits hos alla folk. Sagornas likhet förklaras
därigenom, att de vuxit upp ur det primitiva
föreställningssätt, som är detsamma för hela mänskligheten. Detta
primitiva föreställningssätt kunna vi studera dels hos de ännu ej av
kulturen berörda vildarna i våra dagar, dels också hos de
folklager, som ännu ej starkare påverkats av den moderna
civilisationen. Sagan är detta primitiva föreställningssätt, omsatt i
dikt. Så t. ex. förekommer sagan om den lilla Rödhättan
ej blott hos tyskar, danskar, engelsmän och fransmän, utan
ock på nya Zeeland, i Nordamerika och Indien.
Utgångspunkten är överallt densamma: ett primitivt folks
uppfattning av döden och dödsriket, och sagan skildrar, huru en
hjälte tränger ned i dödsodjurets buk. Hos oss slukas den
lilla Rödhättan av vargen, men jägaren kommer, skär upp
odjuret, och Rödhättan och hennes mormor krypa oskadade
fram ur ulvens mage. Vissa idéer äro allmänmänskliga även
utanför det rent primitiva föreställningssättet. Så t. ex.
Vilhelm Tells mästerprov såsom skytt: att träffa ett äpple
liggande på sonens huvud. Denna historia kan därför
förekomma — och förekommer — hos vitt skilda folk, utan
att man därför behöver antaga ett lån. Likaså, för att
välja ett annat exempel, den bekanta historien om Fredrik
den store och kvarnen vid Sanssouci. Samma anekdot
berättades redan på 1000-talet om en persisk konung, och
i bägge fallen har det varit en monark, som på detta nära
till hands liggande sätt velat skryta med sin rättvisa. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
