Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Allmän karaktäristik - Reaktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1210) innehåller också blott Kristi ord till lärjungarna att
draga ut och predika evangelium — utan stavar, utan
ränsel, utan bröd och utan pengar. Men nu stod han vid
vägskälet.
Skulle den nya orden han stiftat, verka blott i
kristendomens egen tjänst eller skulle den också verka i kyrkans?
S. Franciscus var en stor karaktär, men han var icke någon
skarpsinnig tänkare, och han insåg därför icke, att han i
själva verket hade att välja ettdera. För honom voro
kristendom och kyrka icke skilda begrepp, och han trodde sig
därför tjäna Kristus, då han ödmjukt böjde sig för kyrkan.
Liksom förut valdenserna begav sig även han till Rom att
av påven erhålla stadfästelse på den nya regeln.
Föregångarna hade fått nej och blivit rebeller. Men på Petri
stol satt nu en annan man, den kraftfulle, snillrike
Innocentius III, och han försköt icke den hjälp, som erbjöds
kyrkan. Visserligen icke officielt, men muntligen gav han
regeln sin bekräftelse, och därmed hade franciskanerna blivit
kyrkans bundsförvanter i stället för dess fiender såsom
valdenserna.
Uppgiften för kyrkan blev nu att leda den nya religiösa
strömningen in i den hierarkiska fåran, och trots Franciscus’
motstånd lyckades detta redan under hans egen livstid. I
den nya Ordensregeln 1221 ströks redan fundamentalsatsen:
tagen intet med eder. Orden fick kloster och kyrkor, den
fick privilegier och egendom, de olärda “fattiga“ förvandlades
till skolastiska teologer, och av S. Franciscus’ skapelse stod
snart blott ett kvar: en väldig demokratisk här, men icke
i kristendomens, utan i kyrkans sold.
Förvandlingen skedde icke utan motstånd. Mästarens
trogna lärjungar, de s. k. spiritualerna, sökte förgäves att
upprätthålla den ursprungliga ordensregeln och förbliva
kristna. Men — säger Sabatier — de fingo “dyrt plikta
för sin nitälskan. Cesar av Speyer dog under den honom
vaktande broderns hugg och slag. Den förste lärjungen,
Bernardo della Quintavalle, jagades som ett djur och
tillbragte, dold hos en vedhuggare, två år i Monte Sefros
skogar. De första av ’kamraterna’, som ej lyckades fly, hade
att utstå de grymmaste misshandlingar. I Mark Ancona,
härden för de sanna franciskanerna, rasade det segrande
partiet med förskräcklig våldsamhet. S. Franciscus’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
