Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Allmän karaktäristik - Universiteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin egentliga härd i de ur katedralskolorna framvuxna
universiteten, under det att mystiken däremot frodades i klostren.
Under 1100-talet drabbade de båda riktningarna skarpt
samman, såsom i striden mellan Abelard och S. Bernhard,
men ingendera besegrade den andra, utan båda befästade
sina ställningar, den ena i klostren, den andra vid
universiteten, och striden dem emellan fortfor strängt taget hela
medeltiden, sedan såsom en strid mellan universitet och
tiggarordnar.
Men även katedralskolorna voro i viss mån sinsemellan olika.
I somliga, såsom i Chartres, drevos företrädesvis humanistiska
studier, och under 1100-talets förra del trädde dessa snarast
i förgrunden. Det var här, som de många “klassiska“
latinska dikterna, skrevos efter Vergilius’, Lucanus’ och
Horatius’ mönster, och det var här, som 1100-talets i det
hela rena latinska prosastil utbildades. Vid katedralskolan
i Paris studerades däremot framför allt filosofi, och då
katedralskolan där utvecklade sig till ett universitet, blev,
särskilt tack vare Abelard, filosofien huvudämnet. Under det
bildningskraftiga 1100-talet förmådde väl de övriga, mera
humanistiska skolorna att hålla stånd mot det skolastiska
Paris, men med universitetets utveckling till landets främsta
undervisningsanstalt var också skolastikens seger över
humanismen avgjord, och sedermera dröjde det i Frankrike
ända till 1500-talet, innan denna humanism uppstod på
nytt, då i följd av impulser från Italien.
Den viktigaste nydaningen inom undervisningen är likväl
de universitet, som nu uppstå. Någon antik förebild fanns
icke, och de analogier, som vår tids forskning kunnat finna,
voro i varje fall okända för medeltiden. De båda äldsta
universiteten, Paris och Bologna, blevo heller aldrig
“stiftade“, utan växte helt naturligt fram ur rent medeltida
förutsättningar. I viss mån voro dessa förutsättningar
gemensamma för båda — särskilt medeltidens skråväsen — men
i viss mån också olika, och vi skola därför behandla vart
och ett för sig. Först vända vi oss till Paris.
Katedralskolan var ju undervisningsanstalten inom ett
stift, och undervisningen där sköttes av domkapitlet genom
en scholasticus eller en kansler (egentligen domkapitlets
notarie). När han till sin hjälp behövde underlärare, anställde
han dylika och gav dem “licentia docendi“, ty utan denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
